Ibland gör jag mig själv så himla besviken. Hur mycket jag än tycker att jag försöker så räcker det inte till. Många gånger kan jag bättre, men kroppen och huvudet säger ifrån. Det kommer som ett stopp, jag kan inte gå förbi det. Jag intalar mig själv att jag inte kan någonting, att jag inte kan lära mig mera och stannar där. Jag går inte vidare, även fast jag känner att jag borde. Att jag egentigen kan. På något sätt trycker jag ner mig själv till lägsta nivå. Jag ger mig själv dåligt självförtroende, för jag kan inte det här, innan jag ens försökt. Jag kan inte naturkunskapen och då kan jag inte. Jag har ingen lust att ens försöka. Jag har ingen lust att stanna uppe, inte sova, bli trött och låta det gå ut på morgondagen, för jag kan ändå inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Det är fortfarande stopp.

Hur mycket jag än vill fortsätta, hur mycket jag än vet att jag verkligen borde fortsätta så sätter jag stopp här. Jag lägger boken åt sidan, jag kliver bort från datorn och alla anteckningar. Jag går istället och sover. Någonting jag verkligen är bra på.

godnatt