Jag har hittat min svaga punkt. Placera mig framför animal planet och jag lovar att grina i timmar. Jag kan blir något så fruktansvärt känslosam ibland. Det är meningslöst att spendera energi på att klaga på människan, för det jag gör nu gör ingen skillnad för någon där ute, samtidigt är det svårt att låta bli. Utan att låta dramatisk och fånig är det helt sjukt hur mycket skada en person kan ställa till med, för någon annan som är helt hjälplös. Ett jobb som skulle kunna få mig att känna mest tacksamhet är det jobb som människorna på animal planet utför. Helt klart.

Men mitt i all denna sorg kommer jag dock och tänka på dagens inköp, och blir då genast en miljon gånger gladare.