Hur märks det att det är lov? Jo. Jag är sjuk.
Inatt la hela kroppen av, det vill säga mitt huvud, mitt vänstra öga, min vänstra näsborre, min vänstra käke och tänderna på vänstra överkäke. Vänster och vänster. Förstår inte vad det är för fel. Men ont gör det. Att jag även har feber känns som pricken över i:et. Jag tänkte plugga idag, men jag tvivlar på att jag kommer göra det. Ni hittar mig i soffan med en kopp te och tusen miljoner filtar. Jag ska försöka få pappa att blanda ihop lite godis åt mig när han åker och handlar. Det är ju lov förfan. Måste vara frisk på torsdag - 100 dagars festen. Tugga alvedon.

Mitt ljudkort fungerar. Dock fungerar tydligen inte voddler som kommer tillbaka den 8 mars. As dåligt.
Det droppar ute. Det är blött ute. Snön är på väg att försvinna. Det är plusgrader. Men det skulle bli
minusgrader i veckan? Så himla konstigt väder. Jag hänger inte med. Måste fortsätta städa. Jag hatar
huvudvärk. Vad är det för fel på mig?

Mitt ljudkort på datorn dog för någon timme sedan. Heartbreaker. Nu fungerar det tydligen igen. Jag ska se någon avnitt av någon av de miljoner serier jag följer. Jag har lite ont i huvudet och överdriver varje liten smärta. Just den här dagen känns lite dum. Söndag. Jag har lov. Men iallafall. Idag tror jag att jag behöver göra någonting. För att inte bara ruttna. Det är varmt och nu orkar jag inte skriva mer.

grattis.

Hos Cornelia. Får snart börja betala hyra om jag ska bo här så ofta som jag gör.
Men jag gillar det. Jag gillar lägenheten. Osminkade. Myskläder och huvudvärk.
Vi kunde väll vara mer taggade. Men det kommer. Vi ska tugga tacos, fixa oss
och så conversen i taket. En hejdundran kväll. Vi ska ju se Mr. Rosenström.
Alltid vart en dröm (eller?)

förövrigt vill vi tillbaka till Ghana i sommar.
japp.

Jag är helt slut.
Redan tjugo över sju satt vi i bilen imorse på väg till mormor för att spendera en heldag inne i stan. Vi började dagen med att hamna på samma ställe som Sissela Kyle, sprang förbi Idol-Tove på stan (som förövrigt såg lite cool ut) och sist men absolut inte minst; min framtida man. Eller ja. Om han hade vart lite äldre. Vi snackar om Andreas såklart. Mamma tyckte han var söt och att jag skulle gå fram och fråga om en bild. Men hallå. Han kanske skulle bli glad, var hennes förklaring. Jag nickade, log och gick därifrån. Men ja, han var minst lika snygg i verkligheten. Nu börjar jag undra hur gammal jag egentligen är? Släpp han vafan.

Nu har jag ont i fötterna, är 380 kronor fattigare, en mjuk kavaj/kofta och ett halsband rikare. Mer hittade jag inte. Var väl lika bra det va. Men. Jag nöjer mig inte och kommer därför att springa runt inne på Monki imorgon, i hopp om att deras rea inte tagit slut ännu. Vi ska nämligen på bio imorgon. Jag, mina mamma och mina syskon. Filmen som handlar om Posseidon (tror jag?) typ, son? Han verkar iallafall ha lite över naturliga krafter och jag brukar ju fastna för sånt. Förmodligen kommer jag hem imorgon med önskan om detta också. Av någon anledning kan jag inte logga in på devote vilket gör att jag inte kan läsa de bloggar jag brukar göra. Rubbning i vardagsrutinen. Jag lyckades paja locket för örat i duschen. Trots detta lyckades örat dra in sig en massa vatten och ytterligare en gång täppa igen sig. Så nu tycker jag nästan att jag höra vattnet klucka när jag vrider och vänder på huvudet. Jag hör ytterst dåligt på höger öra. Så om jag ser mer dum ut än vanligt imorgon, är det på grund av att jag inte hör vad ni säger, mina vänner.

Fan. Jag ska trycka på en rulle från voddler. Somliga har ju inte lov som etuna ungarna utan måste kliva upp way to tidigt imorgon iallafall. På fredag satsar vi på utgång och hela nästa vecka ska jag träna tills jag dör (brukar kännas så när man står i provhytten och försöker dra på sig jeans. Sen om jag gör det eller inte är en annan sak)

Dagens äventyr var över mina förväntningar och nu är jag glad. Jag har dock lock för örat men ska försöka att plugga. Behöver verkligen få in alla mina uppgifter så snart som möjligt. Har märkt att det endast byggs på, så jag behöver få in dom gamla.

jag kommer därför att vara med frånvarande än vanligt denna vecka.
om du ville veta.

Jag tog visst in på finhotell hos min vän Cornelia.
Jag bor här ikväll. Vi har kollat os, brett smörgåsar
och ätit sallad. Vi har planerat fredagen som kommer
bli grym. Nu ska vi sova, klockan ringer visst 05.40
vilket är alldeles för tidigt.

Det är fortfarande kallt ute. Gy.

(...och så ner med linnet lite till becka)

Iskallt. Inställda tåg. Bara att vandra hem igen. Ännu mera iskallt. Nu har jag druckit varm choklad och värmt värmepåsen ett antal gånger. Jag har återfått både färgen och känseln i benen vilket är positivt. Nu spelar jag UNO på internet även fast jag verkligen borde plugga. Jag missar eftermiddagens lektioner på grund av att jag inte kan komma till stan. Klockan 4 går nästa buss och ikväll sover jag över hos Cornelia.

Jahapp.
Jag hade precis knäppt tusentals fula bilder på mig själv, iklädd i tjocktröja med ett tjockt lager ansiktsmask. Tänkte vara lite skojig och de få läsarna som troget faktiskt läser det jag skriver se hur fruktansvärt roligt jag kan se ut. Men så går det inte att ladda upp bilder. Nehe. Det var det. Lika bra var väl det. Ikväll och alla andra kvällar (och dagar) vill jag se ut som Natalie Ek och ha hela hennes garderob. Lika bra att bilderna inte publicerades. Ikväll satsar jag på en film tillsammans med en smaskig macka. Är något så fruktansvärt hungrig. Jag pumpar näsan full med nässpray som inte vill sluta producera snor och bli igentäppt. Imorgon är det sovmorgon till lunchen vilket passar mig ypperligt bra. På tisdag är det hemligheter på G och både onsdag och torsdag innehåller besök till Storstaden. Jag ska shoppa och ytterligare ännu en gång visa att jag är värdelös på att hålla i mina pengar. Jag ska investera i miljontals halsband i just den form jag önskar och ett par nya, höga midjejeans. Jag behöver tröjor. Ett par nya kängor och en ny jacka skulle heller inte sitta fel, men gränsen får gå vid jeansen.

Under mitt år i USA ska jag spendera så lite som möjligt (säger jag nu ja, men jag ska faktiskt försöka). Jag ska spara undan stor del av det jag tjänar ihop under mitt år, vilket kommer vara rätt så mycket. Jag ska spara allt till den 13de månaden och tvinga med mig min vän Thea (ja Thea, jag ska lägga all min kraft på att få dig att åka med mig nu i september 2010), sticka till New York och shoppa upp hela summan.

Jag gillar mina planer, sen får dom vara hur orealistiska som dom bara kan vara.

Jag hatar att jag är världens mest oinspirerande människa. Jag hatar designen på bloggen och att jag inte slänger in bilder trots att jag har en välfungerande kamera. Jag hatar att mitt hår hänger lika mycket varje dag och att jag inte gör någonting åt det. Jag är trött på samma gamla vanliga vardagsvanor. Jag är trött på precis alla mina kläder. Jag hatar när jag hamnar i det stadiet där jag inte kan förstå hur jag kunde köpa ett visst klädesplagg och då jag slänger det åt sidan. Jag hatar att jag vill så mycket men inte gör någonting åt det. Jag hatar att jag har så många ideér i huvudet men inte får fram något. Jag är trött på min musik men jag vågar inte ladda ner. Jag hatar att jag är en person som byter åsikter jämt om allt, att jag aldrig kan bestämma mig för vad jag tycker. Jag hatar att jag är sällskapssjuk och att jag fortfarande inte har tagit körkort.

Trots detta så älskar jag dagens väder. Jag älskar att vi inte haft så här pass mycket snö på minst 6-7 år. Jag älskar att mitt hår äntligen har börjat växa och det finns faktiskt ett par plagg som jag tycker om. Jag ligger i som tusan med både skolan och körkortet. Jag har börjat träna på lite mer allvar och jag älskar att tillbringa fredagen hemma tillsammans med en film och godispåsen. Jag älskar att jag har ett litet lugn i mig, som jag egentligen skulle behöva radera vid vissa situationer och jag älskar mina vänner. Jag älskar att jag har bestämt mig för vad jag ska göra efter studenten och jag är stolt över mig själv att jag faktiskt tänker göra det.

Som sagt, jag byter åsikter lite då och då.
Men jag lider inte utav det. Så egentligen
borde jag inte klaga.

Dagens känsla: Köld och avundsjuka.
Angående kölden är jag fortfarande inte helt återställd efter dagens heldag i Stockholm. Jag frös. Mina fötter var totalt utfrysta och jag började bli orolig för dom. Vi hamnade på stadsvandring kring gamla stan, vilket jag förmodligen hade uppskattat en varm sommardag, men som inte var att rekommendera en snöig vinterdag med 10 minusgrader. Annars har dagen vart mycket fin med tusentals skratt och otroligt god mat.

Angående den andra delen, avundsjukan, är jag inne i ytterligare en stockholms-svacka. Jag börjar fundera varför vi flyttade ifrån storstaden och börjar sakta men säkert längta tillbaka. Dock vill jag inte tillbaka till just Segeltorp, utan har hamnat i avundsjukan kring lägenheterna i storstaden. Det värsta med mig är att, när jag väl blir avundsjuk, blir jag extremt avundsjuk. Det handlar om människor som har det bättre ställd än mig själv och som bor i sina 10 miljoners lyor mitt i staden. Jag har alltid velat bott i närheten av djurgården och östermalm. Jag skulle inte tacka nej. Tyvärr känner jag ingen glädje med dom som bor där, utan vill vara skjuta dom allihopa. Jag förstår att dessa 10+ miljoners lägenheter är en aning utan räckhåll, men bara själva idén om att bo mitt i Stockholm lockar mig något så oerhört. Jag vill kunna gå någon minut för att hamna mitt på torget. Jag vill kunna träffa folk och umgås på ett sådant sätt som jag inte kan göra när jag bor i Kvicksund. Jag vill kunna ha möjligheten att gå ner till staden för en fika eller en middag och inte behöva planera allting i förväg. Jag är ett typiskt exempel på att människan i naturen är en aning lat, då jag helst vill ha allting inom räckhåll, vilket jag kan få genom att bosätta mig mitt i stan. Det var länge sedan jag kände att jag ville tillbaka till Stockholm, men just nu vill jag ingenting annat. Jag tror jag satsar på Usa i ett år och sedan Stockholms universitet och en liten lägenhet någonstans i närheten (om jag har tur att komma in och hitta lägenhet). Just nu lägger jag Göteborg på hyllan och satsar istället på my hometown.

För att inte låta ytterligare ett inlägg bli bildlöst, bjuder jag här med på lite lägenhetsbilder i från just stockholm. Luta er tillbaka och njut.

Jag avlutar min dag här. Jag är en hårddisk rikare och nu är både min dator och jag tillbaka till lugnet. Jag har haft en toppen dag och jag verkligen helheten med födelsedagar. Inte endast presenterna, utan alla saker som hör till en födelsedag. Nu är jag ett år äldre (nehe?) och redo för vuxenvärlden. Kanske inte men jag försöker iallafall. Jag tar ett steg tillbaka från vuxenvärlden när jag ikväll inleder ytterligare ett tittande av tvserie. Jag ska ge den en chans. Imorgon bär det visst av till hufudstaden för lite geografichill. Pengarna och presentkortet från dagen får nog följa med. Utifall att vi skulle få lite fritid. Och nej, jag ska inte bränna allting. Försöka. Iallafall.

Jag tackar för mig och för alla fina gratulationer ♥

Även jag blev 19. Idag har jag ätit snickerstårta (rekommenderas starkt), druckit en massa te och tuggat halstabletter. Jag brukar inte känna av födelsedagarna förän på kvällen, då alla i familjen är hemma, då det serveras tårta (igen!) och presenter. Jag har egentligen inte önskat mig något speciellt, så jag ser verkligen framemot att se vad mina päron har funderat ut. Just nu vill jag ha en ny hals. Fungerar det? Det kliar och har sig. Har lust att sticka ner handen och verkligen klia tillbaka, men det känns lite för extremt. Jag vill tacka alla för alla fina gratulationer. Nästa år smäller det.

Jag måste vänta 8 minuter till innan jag kan fortsätta min tittande av one tree hill. Det värsta med surfthechannel, den begränsade tiden. Däremot vet jag att jag inte såg 72 minuter och inte att jag har väntat 54 minuter heller. Någonting stämmer inte. Just nu svider nosen och halsen är tjock. Jag blir väll lagom sjuk till lovet. Brukar vara så. Imorgon ska det ätas tårta och öppna presenter. Men födelsedagar är väl trots allt inte en ursäkt för att vara lat? Icke. Jag har alldeles för många uppgifter som inte är inlämnade för att ta det lugnt. skepp o' hoj!

För precis ett år sedan var jag 17 och imorgon blir jag 19.
Jag är redo för att fylla ett år äldre och känner mig ganska
redo för ännu ett steg framåt i livet.

ville bara säga det.

Idag pratade min far med mig om att jag måste sluta vara så långsint. Att jag måste lära mig att släppa saker som gör mig irriterad och gå vidare, vilket jag helt klart håller med om. Vad spelar det egentligen för roll om tåget är försenat, om det är kallt och jag måste vänta? När jag är framme i skolan är jag redan där och då finns det ingen som helst anledning att fortfarande vara irriterad. När ett prov har gått dåligt vänds hela min dag uppochner, men varför. Ett prov som går dåligt borde pusha på mig för att jag ska anstränga mig mer och göra bättre ifrån mig på nästa. Något så litet kan inte förstöra en dag. Jag måste släppa saker och ting och inte vara så himla långsint. Jag ska glädjas av det jag har. Jag ska plugga som en galning de sista månaderna nu, för att kunna ta det lugnt på helgerna och loven. Idag stryker jag ännu en uppgift på min uppgiftslista. Jag kommer med stolthet lämna över den till min lärare imorgon, då han senast idag påpekade att den måste komma in. Ett par kvar, alla ska in innan sportlovet. Jag behöver andas och få njuta av vad ett lov egentligen är, ledighet.

Idag har jag även insett att det är vinter. Det är vinter så länge snön och kylan håller i sig och det spelar ingen roll hur mycket jag klagar över det. Det blir varmt när det blir varmt och jag kan inte påverka det. Låter ju fruktansvärt fånigt och kanske realistiskt, men ibland tror jag att jag tror att jag kan ändra det bara så där. Jag tänker glädjas över att vi faktiskt har vinter och tänker istället packa på mig kläder och njuta av den värmen innan för kläderna.

Ikväll lyssnar jag som vanligt på Andreras. Jag funderar på om man kan skicka iväg ett mejl och fråga om killen kan spela in sina låtar som mp3-filer. Att få lyssna på 'where is the love' på bussen en tidigt måndagsmorgon är ingenting jag skulle tacka nej till. Eller vad säger du Thea?

Börjat dagen med att befinna mig på tågstationen en timme innan tåget skulle gå. Självklart gick inte det tåg jag planerat att åka och sen var nästa tåg över en halvtimme försenat. Jag har fortfarande inte tinat upp och undrar om jag någonsin kommer att göra det. Jag har av någon anledning haft en riktigt dålig dag. Det enda positiva med dagen är jag sprang på min vän Thea på bussen hem. Henne har jag minsann saknat. Nu fryser jag igen och lägger ner det här med bloggandet för dagen.

Jag återkommer när värmen och humöret är åter tillbaka.

Nybäddad säng. Halvöppet fönster vilket gör lakanen lagom kyliga. Melissa Horn. Tystheten i huset. Tröttheten i kroppen. Problemfria känslor. Ett härligt lugn.

Här trivs jag allra bäst.

jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

alla hjärtansdag är överskattat. 

Min bror är hemma.
Vi vuxna i familjen sitter vid varsin dator och letar lägenhet. Dock inte till mig. Bror ska ha sig en egen lägenhet.
Lidingö. Bromma. Östermalm. Södermalm. Jag har sagt att jag gärna gör mig bror sällskap så fort han känner sig
ensam i sin nya lägenhet. Undrar om han någonsin kommer att ringa mig. Lägenheterna är fina. Jag blir avundsjuk.
Har erbjudit mig att jag kan skaffa jobb och dela lägenheten/hyran med honom. Han verkade väll så där halvpigg
på det. Jag förstår honom lite. Jag vill också ha egen lägenhet. Jag vill också bo mitt i stockholms storstad. Jag vill
också ha ett bra jobb och en bra lön. Jag har fortfarande mycket att leva upp till. Min bror har lyckats i livet och jag
är stolt över honom. Och avundsjuk. Jag satsar på att brorsan anordnar inflyttningsfest? Då är jag där och hänger i
lamporna. Undrar om han verkligen kommer bjuda sin syster? Tveksamt.

Det är lördag idag.

Jag hittade världens äldsta skoldagbok.

Epostadress: [email protected]
Såhär är jag: 12, tjej som gillar hästar, mina BK (antar att jag menade bästakompisar) och killar.
Min högsta dröm: att få en egen häst eller hund eller att få simma med delfiner
Intressen: Rida, killar, kompisar
Favoritmat/kläder/färg: Tacos, jeans / braselbyxor (menade jag prassel..?), lila och rosa.
Älsklingshäst: Karlsson, Delicato, Cloudiuz.
Bästa vän: Marre, Carro, Emelie, Johanna
Framtidsplaner: Vetränär
Hobbies: Rida m.m
Favoritämne: Matte (!!!!!!), slöjd
Värsta ämne: SO, NO
Idoler: Britney, Gleasias (menade jag Enrique?)
Bästa låten: I'am sorry mama, emenem.
Jag gillar: Hästar
Det bästa jag vet: Att få rida
Det värsta jag vet: Att inte få rida

Övriga kommentarer i dagboken:
- Jag är kär i vasse. puss
- Jag är ihop med vasse.
- Vasse gjorde slut :(
- Nix + Becka = Bästisar 4 ever (Nix:Johanna)
- "Hej Becka, du är en shysst polare som jag gärna skulle vilja vara halvbästis med.
Kan vi vara det? Kram Emelie.

Haha. Jag hade precis fyllt 12 , bodde i Stockholm, hade världens finaste klass och tillbringade varenda
lediga minut i stallet. Jag bråkade med en person ena dagen, var bästis med personen andra dagen.
Och halsbästis? Vad tusan menas med det? Vi bytte bästisar hela tiden, jag och tjejerna. Däremot
kunde man ju inte ha mer än en bästis åt gången, därav halvbästis antar jag väll? Haha. Herregud!

Jag ska sätta mig ner tillsammans med gamla fotoalbum imorgon och scanna in massa bilder.
Jag kan tänka mig att det finns riktigt härliga bilder från den tidiga ungdomen, HA.

Gud bevare mig så lycklig jag är.

Jag har kört fast. I detta ögonblick tycker jag inte om att köra fast (vilket jag iförsej inte gör i vanliga fall heller..), jag tycker inte om Religion B, jag tycker inte om uppsatser och heller inte min lärare som gett mig uppgifterna. Fast jag egentligen tycker om min lärare, det gör jag ju. Just nu lever jag med; för mycket att göra på alldeles för lite tid. Alla saker jag för tillfället inte har lämnat in, det vill säga ganska mycket, ska dock vara klara och inlämnade innan lovet. Så jag kan andas och ta det lugnt över det lediga dagarna. Jag tror jag behöver det.

Förra veckan klagade jag på hur trött jag var hela tiden. Jag tror det beror på att jag varje dag lämnade Kvicksund så tidigt som klockan 8. Jag har gjort samma dessa dagar denna vecka, och känner att jag är på uppiggningsvägen. Jag tänkte därför pröva detta, att varenda dag åka klockan 8 till skolan, fram tills lovet, dels för att ta vara på all pluggtid jag har, och för att se om jag kan vänja mig vid de tidiga mornarna och sluta vara så förbaskat trött. Sova och vara lat hinner jag med senare i livet.

Imorgon ska jag hämta ut min studentmössa som landat på skolan. Jag kommer för första gången få trycka på den på huvudet och känna att jag börjar närma mig. Om 121 dagar har jag klarat 12 skolår.

Som en liten tröst innan tredje twilight är ute.

Jag har visst inte skrivit av mig på länge. Egentligen har jag ingen lust att göra det heller, på grund av att jag känner att jag inte har speciellt mycket att skriva av mig på. Finns alltså risk för att jag endast kommer babbla på om någonting som inte är intressant. Klockan börjar bli "mycket" och jag kan inte släppa tanken om att jag vill ha sommar. Jag vill iväg på tusentals olika saker. Jag vill inte jobba utan jag vill bara umgås. Studentsommaren. Jag vill kunna strutta runt i shorts och tycka att det är alldeles för varmt. Jag vill att allting med min ansökan ska vara klart precis nu. Jag tar som vanligt inte tag i saker när jag borde och därför har mina referenser inte ens påbörjats. Inte bra. September månad. Sju månad. Förhoppningsvis är jag då påväg bort. Jag har redan börjat träna. Det är filmer utan texter, engelska böcker och liknande. Jag behöver komma igång. Jag kan själv inte förstå att jag faktiskt tänker göra det här. Jag kommer lämna allting bakom mig, för att sedan komma tillbaka efter ett år. Efter ett år kommer ingenting att vara likadant. Jag och tjejerna kommer befinna oss på olika platser, göra olika saker och ägna oss åt olika livsupplevelser. Jag ska investera 4 webcameror med microfon så jag kan försäkra mig om att jag får prata med tjejerna under mitt år. Jag är inte säker på om jag personligen kommer klara av att vara borta så pass länge. Vem vänder jag mig åt när jag behöver? Hur ska jag kunna uttrycka mig till fullo på ett annat språk? Vad gör jag om jag blir sjuk, vem tar hand om mig då? Men jag måste göra det här. Om jag inte trivs och känner att det inte känns rätt, då får jag ta det bästa beslutet då. Jag måste komma iväg, för min egen skull. Hur svårt kan det vara? Jag kommer få göra någonting jag sedan länge tillbaka har drömt om och jag tänker göra det.

Jessica påpekade att jag faktiskt kunde slänga upp gamla bilder när jag sa att jag inte vill skriva och inte lägga upp bilder. Jag är hemskt dålig på att ta bilder nuförtiden. Jag har ingen ork och kommer förmodligen inte att storanvända den kameran jag har just nu när jag vet att en annan är på G. Jag ska bli bättre Jessica. Jag lovar.

Där försvann den lilla skrivork jag tydligen hade.

Hej.
Jag har egentligen absolut inte tid att ens tänka på vad jag ska skriva.
Jag börjar igen om ungefär...ett par sekunder. Jag är hungrig som ett
vårtsvin och jag vill bara hem och sova. Ikväll är det stallet, god mat
och en film som underhåller mig. Förövrigt är jag jekla taggad på våra
eventuella planer. Lite kick-varning.

Hej.

Jo, men lite kär blir man allt..

Rebecka Zackrisson, söker man, extremt musikalisk med både sångröst och hög potential för gitarr ev. piano.

Till: Kompis
Sms: Jag ollar mitt hallgolv
Svar: OK, alla blir vi saliga på olika sätt

Förklaring: Jag fick ett sms från en kompis som löd: Vad gör du?
Min tanke var att svara ”oljar mitt hallgolv”, men hur lätt är det att
skriva korrekt med oljiga fingrar!? så det blev "jag ollar mitt hallgolv".

5 januari 2009-5 januari 2010. Kolla Cornelias långa hår. Ett år är egentligen inte speciellt långt, men gud var folk ändras. Tur att bilder går att lagra. Synd att det känns lite ovärt att skriva ut varenda bild man har, trots att man egentligen skulle vilja göra det. Jag vill ha varenda bild i handen, att sätta in i fotoalbum och kunna se om ett par år. Vad gör jag om datorn skulle crascha? Den lever sitt eget liv och vad gör jag om den en dag lägger av helt? Då försvinner alla bilder, alla mina 10 135 bilder jag själv har tagit. Ja, över 10 000 bilder och jag har inte ens en bra kamera. Snacka om många minnen. Jag måste 1, kolla billiga företag som skriver ut bilder och 2, önska mig en bärbar hårddisk.

Fredag. Lets dance med syster.

Jag dog lite när jag såg Monkis vårcollection.
Är man för gammal för att önska sig presentkort när man fyller 19?

Ikväll gör den nya saltlakrits stången mig sällskap.
Jag ska se film och sova. Oj vad jag ska sova.

Imorgon ska jag fika. Och njuta av fredag.

Jag har suttit och stirrat på datorskärmen i närmare 3 timmar.
Trots det överstående har jag inte skrivit mer än en mening.
Jag har alldeles för mycket att plugga.
Jag lägger ner alldeles för lite tid på att få detta överstruket.
Jag måste fortsätta tänka i mina ekonomiska banor (försöka).
Jag tittar hellre på topmodel som börjar om 25 minuter.
Jag är hungrig men inte sugen på mat/smörgås/yoghurt.
Jag vet inte om jag ska äta eller inte.
Jag är megatrött och vill inget annat än att sova.
Jag måste inse att det är nu det gäller. Imorgon kan allting vara försent.
Jag ska fika på fredag.
Jag ska träffa tjejerna på lördag. Melodifestivalen.
Jag är inne i en personlighetssvaka när det gäller mitt sötsug.
Jag har icke-sötsugs-tabletter men är värdelös på att använda dom.
Jag har börjat knapra uppiggningspiller, i hopp om att jag ska bli piggare.
Jag hatar sj. Speciellt under vintertiden.
Jag hatar att det är snöstorm och hundra minusgrader utanför.
Jag vill ha studenten och jag vill ha sommar.
Jag vill gå i mina converse och mina tunna kläder.
Jag vill klippa mig. Behöver klippa mig. Vågar inte klippa mig.
Jag behöver vinna på lotto - kläder, utlandsresa m.m
Jag vill ha en egen lägenhet.

Tussar

Kom och väck mig varje morgon? En akustisk gitarr och jag vaknar. Tro mig. Idag är jag på underligt humör och jag har faktiskt ingen som helst aning om vad det beror på. På något sätt kokar det inom mig, av någon underlig lycka. Jag är allmänt dryg åt dom jag pratar med, vilket jag har konstaterat tillsammans med dom. Kan det bero på att det är måndag? Kan det bero på att jag och Cornelia har gjort ungefär...ingenting idag? Kan det bero på att måndagar är veckans mest oseriösa dag och vi gör ingenting annat än att skratta bort timmarna? Måste bero på det. Eller att jag är grymt trött, är medveten om mina 511 uppgifter att göra och att jag har befunnit mig framför datorn i över en timme och fortfarande inte gjort något? Att jag har insett att det helt enkelt inte lönar sig till att ens börja.

Min vän Thea har tattuerat sig så fint och jag är avundsjuk. I helgen är jag och tjejerna lite vuxna och kör en hookup inför årets första deltävling av melodifestivalen. Jag ska försöka ge mig in på något jag vill kalla "chokladdoppade chokladbollar" och jag ska tvinga Cornelia att faktiskt äta. Några points hit och dit. Jag sitter för tillfället oerhört obehagligt obekvämt och behöver genast flytta på mig innan min bakdel somnar.