Jag hatar att jag är världens mest oinspirerande människa. Jag hatar designen på bloggen och att jag inte slänger in bilder trots att jag har en välfungerande kamera. Jag hatar att mitt hår hänger lika mycket varje dag och att jag inte gör någonting åt det. Jag är trött på samma gamla vanliga vardagsvanor. Jag är trött på precis alla mina kläder. Jag hatar när jag hamnar i det stadiet där jag inte kan förstå hur jag kunde köpa ett visst klädesplagg och då jag slänger det åt sidan. Jag hatar att jag vill så mycket men inte gör någonting åt det. Jag hatar att jag har så många ideér i huvudet men inte får fram något. Jag är trött på min musik men jag vågar inte ladda ner. Jag hatar att jag är en person som byter åsikter jämt om allt, att jag aldrig kan bestämma mig för vad jag tycker. Jag hatar att jag är sällskapssjuk och att jag fortfarande inte har tagit körkort.

Trots detta så älskar jag dagens väder. Jag älskar att vi inte haft så här pass mycket snö på minst 6-7 år. Jag älskar att mitt hår äntligen har börjat växa och det finns faktiskt ett par plagg som jag tycker om. Jag ligger i som tusan med både skolan och körkortet. Jag har börjat träna på lite mer allvar och jag älskar att tillbringa fredagen hemma tillsammans med en film och godispåsen. Jag älskar att jag har ett litet lugn i mig, som jag egentligen skulle behöva radera vid vissa situationer och jag älskar mina vänner. Jag älskar att jag har bestämt mig för vad jag ska göra efter studenten och jag är stolt över mig själv att jag faktiskt tänker göra det.

Som sagt, jag byter åsikter lite då och då.
Men jag lider inte utav det. Så egentligen
borde jag inte klaga.