Gissa om min hultsfredsvecka blev lite lite bättre när Anton räcker mig ett comviqkontant startpaket efter att ha hittat det mellan våra rält. Simkort med ett 072-nummer, häftigt. Jag kunde leva på den glädjen ett bra tag. Jag kunde lägga tele(s)nor åt sidan och koncentrera mig på comviq, igen. Jag skulle för första gången på länge få en stabil kontakt med mina vänner, som helst undvikit att smsa/ringa mig när jag har tele(s)nor. Kunde inte bli bättre. Men det kunde bli sämre. Jag kommer hem, packar upp väskan och inser att simkortet är borta. Bara simkortet, inga papper eller liknande. Ett jekla typiskt. Jag får alltså leva vidare i min ensamhet.