Jag vet vad som måste göras. ändå sitter jag kvar här.

Om det finns någon salva mot extrem träningsvärk är det nu jag behöver den. Jag åkte aldrig till stallet idag. Jag är en dålig människa. Hela kroppen är mosig. Hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att jag var sjuk. Men det är jag inte. Det kallas inbillning. Det verkar onödigt. Jag är noll inspirerad. Det hänger alldeles för många tomma galgar i garderoben och jag önskar jag hade allting klart. Jag önskar att julafton var idag, nyårsafton imorgon, min födelsedag i övermorgon, studenten på fredag, utlandsresa på lördag och så usa på söndag. Jag önskar att allting ibland kunde gå lite snabbare. Skulle inte skada. Otålighet. Jag gillar inte vädret. Vad är det? Efter-höst-innan-vinter-väder? Finns det någon hemskare?

Men. Imorgon står jag med ett feel-good kort i min hand. Mitt alldeles egna gymkort.