Jag vet inte riktigt vad jag sysslar med just nu. Kissnödig som bara tusan är jag, men jag orkar absolut inte transportera mig över till badrummet. Jag är inte ett dugg trött men jag har ingenting att göra. Jag har redan sett 1 avsnitt av One Tree Hill, vilket betyder att jag har ungefär 20 minuter till att se, eftersom man endast får se 54-72 minuter/dag på surfthechannel. Fast jag kanske kollade avsnittet innan klockan hann bli 12? Då kan jag ju se ett helt avsnitt till. Eller så skriver jag klart och går och lägger mig. Fungerar ju det också.

På senare tid har jag fastnat för folks gamla dagböcker, det vill säga både deras gamla blogginlägg och så den pinsamma "bilddagboken" som härjar bland dagens 11 åringar. Att bläddra tillbaka ett par månader, ett år, se gamla bilder och se hur folk har förändrats. Är det okej att sakna ibland? Är det okej att tänka tillbaka och tänka, det var kanske inte så dåligt iallafall. Allt skedde av en anledning och jag saknar inte Det. Jag tänker bara tillbaka och minns, och till största del ler jag. För tiden var bra, så länge den varade. Men det jag läser, det var inte bra. Det sårade och därför är det inte okej att tänka tillbaka och ens le. Gris!

Mina vänner är det absolut bästa som finns. Jag har/haft världens finaste vänner under mina 18 år som Rebecka. Jag har så mycket att tacka er för.