- THERE'S NOTHING ELSE I CAN SAY

Jag har vart hemma ett visst antal timmar. jag har känt på svenska värmen. gått åter igen på de svenska vägarna. och jag har konstaterat, trots de hemska vägarna i ghana, trots den ibland outhärdiga värmen, trots de ickefungerande toaletterna och duscharna, trots de tusentals blickar, de få otrevliga bemötande man fått, trots alla kryp och hemskheter man upplevt, är landet i afrika i sig en miljon gånger mysigare än Sverige. Inget dåligt väder. Inga stela människor. Jag gillar vädret och jag gillar människorna. Dock är trafiken, saknaden av riktig mat, riktiga affärer och hygein ingenting jag saknar i första hand. Jag saknar sos-barnbyar och jag saknar hardthaven. jag saknar att ha allt folk runtomkring mig, jag saknar mig grupp, lärarna, allt uno-spelande och ananasen.

Men. Jag är nöjd. Resan hade inte kunnat vart bättre och jag får tänka så istället. Jag är istället glad att jag lever i ett rikt land. Jag slipper skjulhus. Jag är tacksam för det jag har och hoppas istället att jag någondag får åka tillbaka.

Första dagen hemma i Sverige spenderades inne i stan tillsammans med mamma. Både vinterjacka och nyårsklänning hittade jag. Nu vill jag inget mer än att ha nyår. Den perfekta klänningen. Igår somnade jag vid nio, sov 13 timmar och var lagom utvilad när jag vaknade. Nu är jag trött och ska se på gossip girl. Imorgon åker jag kanske in till eskilstuna för en fika.

godnatt då.

Paulina Adgofe.