That damn thing. Hur fasen kommer det sig att det alltid blir samma sak? Varför blir jag alltså så involverad i just tv-serier? Vad är det för fel? Jag har spenderat hela dagen med Vampire Diaries, och vad vill jag nu? Självklart också vara vampyr. Vampyr, hur seriöst låter det på en skala? Jag vill åtmindstone ha min egen vampyr. Edward ligger fortfarande på första plats, men jag början även acceptera Stephen i VD. Det är helt sanslöst hur mycket jag kan gå in för en serie. Jag blir fast, beroende, tokig, galen, desperat, helt sjuk i huvudet. Bättre bli det inte när pappa ropar att kranen i badrummet på övervåningen står och rinner. Vi har två handfat och den ena kranen har inte fungerar på ungefär 4 år. Nu står den och rinner för fullt. Eftersom det är känselsensorer då man inte vrider på kranen behövs det ju ett batteri, och batteriet var inte ens istoppat och har som sagt inte vart det på flera år. Skumt. Mamma sa att någon straffade oss pga mitt serietittande. Kanske stämmer. Päronen börjar bli irriterade på att jag spenderar 90% av mitt liv framför olika serier och att det inte går att kommunicera med mig under tiden.

Just nu fantiserar jag om sommaren. Vi ska dra till peace och i helvete vad jag längtar. Jag längtar efter att vara skitig, alla besök på bajamaja, all musik, alla konserter, alla människor, all sprit, värmen, kylan, tätssvetten, oredan, geggan, lukten, skratten. Vi ska till peace älsklingar.

och på tisdag drar jag på studentkryssning.
För jag tar studenten i sommar. Sug på den vafan.