Idag kom jag och tänka på hur mycket jag saknar att vara i stallet. Hur mycket jag saknat att få rida. Jag saknar hästar. Jag saknar doften. Jag saknar känslan. Jag saknar sambandet mellan mig och hästen. Så om en amerikansk familj med behov av både au pair och ryttare läser detta, så vore ju det perfekt. Vem vet. Dom kanske googlar på mig, kommer in på här, skriver på google translate och ser att vadå, jo, att jag ställer mer än gärna upp på bägge delarna. Så länge jag får vistas runt hästarna igen. Det vore askalas.