- ett hundra tjugo en dagar

Jag har kört fast. I detta ögonblick tycker jag inte om att köra fast (vilket jag iförsej inte gör i vanliga fall heller..), jag tycker inte om Religion B, jag tycker inte om uppsatser och heller inte min lärare som gett mig uppgifterna. Fast jag egentligen tycker om min lärare, det gör jag ju. Just nu lever jag med; för mycket att göra på alldeles för lite tid. Alla saker jag för tillfället inte har lämnat in, det vill säga ganska mycket, ska dock vara klara och inlämnade innan lovet. Så jag kan andas och ta det lugnt över det lediga dagarna. Jag tror jag behöver det.

Förra veckan klagade jag på hur trött jag var hela tiden. Jag tror det beror på att jag varje dag lämnade Kvicksund så tidigt som klockan 8. Jag har gjort samma dessa dagar denna vecka, och känner att jag är på uppiggningsvägen. Jag tänkte därför pröva detta, att varenda dag åka klockan 8 till skolan, fram tills lovet, dels för att ta vara på all pluggtid jag har, och för att se om jag kan vänja mig vid de tidiga mornarna och sluta vara så förbaskat trött. Sova och vara lat hinner jag med senare i livet.

Imorgon ska jag hämta ut min studentmössa som landat på skolan. Jag kommer för första gången få trycka på den på huvudet och känna att jag börjar närma mig. Om 121 dagar har jag klarat 12 skolår.