- How you gonna walk at the rainbow's edge

Idag pratade min far med mig om att jag måste sluta vara så långsint. Att jag måste lära mig att släppa saker som gör mig irriterad och gå vidare, vilket jag helt klart håller med om. Vad spelar det egentligen för roll om tåget är försenat, om det är kallt och jag måste vänta? När jag är framme i skolan är jag redan där och då finns det ingen som helst anledning att fortfarande vara irriterad. När ett prov har gått dåligt vänds hela min dag uppochner, men varför. Ett prov som går dåligt borde pusha på mig för att jag ska anstränga mig mer och göra bättre ifrån mig på nästa. Något så litet kan inte förstöra en dag. Jag måste släppa saker och ting och inte vara så himla långsint. Jag ska glädjas av det jag har. Jag ska plugga som en galning de sista månaderna nu, för att kunna ta det lugnt på helgerna och loven. Idag stryker jag ännu en uppgift på min uppgiftslista. Jag kommer med stolthet lämna över den till min lärare imorgon, då han senast idag påpekade att den måste komma in. Ett par kvar, alla ska in innan sportlovet. Jag behöver andas och få njuta av vad ett lov egentligen är, ledighet.

Idag har jag även insett att det är vinter. Det är vinter så länge snön och kylan håller i sig och det spelar ingen roll hur mycket jag klagar över det. Det blir varmt när det blir varmt och jag kan inte påverka det. Låter ju fruktansvärt fånigt och kanske realistiskt, men ibland tror jag att jag tror att jag kan ändra det bara så där. Jag tänker glädjas över att vi faktiskt har vinter och tänker istället packa på mig kläder och njuta av den värmen innan för kläderna.

Ikväll lyssnar jag som vanligt på Andreras. Jag funderar på om man kan skicka iväg ett mejl och fråga om killen kan spela in sina låtar som mp3-filer. Att få lyssna på 'where is the love' på bussen en tidigt måndagsmorgon är ingenting jag skulle tacka nej till. Eller vad säger du Thea?