Jag har ägnat den senaste timmen åt att gå igenom alla mina fotomappar och mina gamla bilder. Jag har ny hårfärg varje månad. Jag har visst en speciell "pose" som finns med på ungefär 90% av alla bilder tagna på mig själv, av mig själv. Jag borde ha en privat mapp med lösenord. Bilder som absolut inte bör visas på allmänheten. Ni vet bilder tagna direkt på morgonen. Direkt innan man går och lägger sig. Håret är fettigt. Bilder när man är otroligt glad och ser ut som ett riktigt fån. Ni vet bilderna när man är tillbaka till fjortonårsåldern? Eller de bilder man tagit tillsammans med kompisarna som skulle kunna nomineras till årets fulaste bild.

jag gillar dom bilderna.

Har alltid tyckt att annonserna på Facebook har vart lite underliga.
Men kom igen, 15 kilo på en månad?

Självklart drömmer jag om sakerna i det tidigare inlägget. Jag befann mig i usa och satan i gatan vad härligt det var. Det underligaste var väl att jag befann mig i Hollywood och kunde åka 10 minuter med bilen för att komma till Kvicksund. Kändes så där. Nu sitter jag här i mina asfula flickflätor, har precis tuggat en smörgås och ska snart inviga den nya expressomaskinen som landade här i helgen. Idag ska jag skriva så tangenterna på datorn går sönder, tills jag inte längre kan tänka och jag ska gå och lägga mig med ett gott samvete om att jag iallafall gjort klart en uppgift.

Okej?
det återstår att se om jag lyckas.

Ibland blir jag så tveksam när det gäller usa. Kommer jag klara att åka iväg? Kommer jag klarar att åka hem sen när jag väl spendrat mitt år där? Kommer jag klara att åka själv? Att inte ha mina föräldrar i närheten. Kommer jag trivas? Skapa vänner? Hamna i rätt familj. Jag har pratat med Astrid och tveksamheten försvinner på en gång. Hon åkte till Mexico, där människorna knappt pratar engelska, nu sitter hon här med bara några få månader tills hon åker hem, med så många nya kompisar och ingen ånger över huvudtaget att hon åkte. Klart att jag ska åka. Vad har jag egentligen att förlora? Vill jag leva vidare och veta att jag inte gjort någonting speciellt i livet? Vill jag låta bli och åka och sedan ångra mig? Nej, jag måste iväg. Jag ska spendera ett år i en främmande familj. Jag ska fira jul med en främmande familj. Jag ska köra bil på amerikanska vägar. Jag ska plugga på ett community college. Jag ska träffa amerikanska ungdomar. Jag ska (förhoppningvis!) få amerikanska kompisar och en upplevelse som följer mig genom hela livet. Nu har jag min chans.

Ta den.

Efter två avsnitt av Vampire Diaries vill jag ännu en gång ha min egen vampyr. Det är så himla lätt att drömma sig bort och verkligen leva in i en serie man dras till. Bara glömma sitt eget liv för fyrtio minuter. Tänka på annat, vara någon annan. Jag har egentligen ingen skrivlust alls. Men jag ser folk som uppdaterar och uppdaterar och blir sugen på att skriva. Men så fort jag börjar, tröttnar jag. Jag började på naturkunskapen idag, jag tröttnade. Jag började på internationella ekonomin, jag tröttnade. Jag började på min personliga brev och jag tröttnade. Jag är dålig på att slå mig ner, inse min situation och bara göra det bästa utav den. Im a quitter. Samtidigt kan jag anpassa mig efter miljöer och känna mig trygg. Men om jag bestämt mig för att jag inte klarar någonting, gör jag ingenting för att ändra det. Det är min egen övertalningsförmåga gentemot mig själv som sätter skräck. Om jag vore en mer driven person hade jag inte suttit här, med ångesten och paniken någonstans i kroppen, med vetskapen om att jag har hur mycket som helst att göra. Ytterligare en faktor som jag hatar, att jag aldrig kan sätta igång med saker. Så här pass i mitt skrivande har jag nu igen tappat skrivlusten. Jag tappar orden, vet inte vad jag ska skriva och vill sluta. Jag ska inte sluta, utan försöka att fortsätta.

Min kropp blir aldrig riktigt bra. Visdomstanden och inflammationen i dess tandkött sprider sig till halsen och jag får ont igen. Jag behöver sova. Jag behöver sova tills kroppen mår bra igen. Jag behöver mer energi. Mera kraft. Hur i all världen ska jag hinna med allt? Hur ska jag hinna med närmare 10 uppsatser/uppgifter, projektarbete, teori och ansökan på drygt 3 månader? Om jag skriver klart en sak om dagen bör jag hinna. Då hinner jag klart. Men problemet är att jag inte sätter mig ner och skriver. Jag är den mest odrivna människan ni någonsin kan stöta på. Grattis. Jag är hemma imorgon. Jag ska utnyttja morgondagen för att 1. bli frisk och 2. plugga. Jag ska för en dag göra allt jag kan. Dricka kaffe. Stänga av elen i huset för att undvika att tvapparater och datorer sätts på. Jag ska på något sätt installera elstötar på sängen och kudden, så så fort jag vill lägga mig ner, får jag en stöt. Jag ska tänka positivt, jag kan så länge jag bara vill. För mitt eget bästa behöver jag ägna de kommande veckorna åt mig själv. Åt skolan.

Nu tappar jag lusten igen.
Jag tror jag avrundar här. För jag ska sova.
Jag ska fortsätta skriva av mig.
Någon annan dag.

Ett halvår sa Carin på informationsmötet. Ett halvår innan man planerar att åka bör ansökan vara inne. September månad. Det är 6 månader precis. Jag har inte skrivit personliga brevet. Inte gjort någon fotokollage. Inte fyllt i någon av mina referenser. Jag har minst 10 uppgifter/uppsatser kvar i skolan och jag nöter teori. Jag behöver mer tid. Jag behöver pausa, skriva klart och sen återgå. Jag måste hinna klart. Jag måste in med ansökan. Jag vill ju verkligen iväg.

Skit trött.
Har inget kul att säga.
Inga bilder.

Dålig uppdatering fick jag höra. Kan väll hålla med om det. Det är lov. Jag är kissnödig. Sitter och hoppa en aning. Orkar inte gå till badrummet. Att jag kissar ofta är också någonting jag får höra. Jag kissar lika mycket varje gång, oavsett om jag druckit mycket eller inte. Kissar. Man kanske inte säger kissar så här offentligt när folk ska läsa? Urinerar menar jag ju. Ber om ursäkt.

100 dagar imorgon (fast egentligen är det ju idag, men partajet är imorgon vilket gör att man blir helt vriden om när det egentligen är 100 dagar). Detta firas som sagt med party. Vi hamnar visst at jessicas innan och craschar pluto för att slå klackarna i taken. Nej fan vad kissnödig jag är. Det är ett par meter för långt till badrummet för att jag ska kunna lyfta på mig och gå. Jag har blåa naglar föresten, för den som vill lägga det på minnet. Jag brände också över 600 spänn på HM, vilket gav mig dagens hjärtattack. Sen lämnade jag tillbaka nästan hälften av summan. Även jag kan. Väskan för 31,50 satt fint den.

Nej, kissnödigheten/uriniheten (?) tar sakta men säkert över och jag behöver allvarligt talat resa mig upp.
jag har skrynkliga händer. ålderstecken.

Who says I can't get stoned?
Turn off the lights and the telephone
Me and my house alone
Who says I can't get stoned?

Kändes sådär att bli väckt innan halv 8 en dag då man har lov. Nu ångrar jag dock inte att jag gick upp, även fast jag somnade efter två inatt. Jag är piggare idag än vad jag var igår, trots att jag sov många timmar mindre inatt. Vi skulle till doktorn men helt otroligt har jag inte ett dugg ont idag. Inte än iallafall. Just nu ser det ljust ut på den fronten.

Jag försöker plugga men attans så svårt det är att koncentrera sig när tvn står på. Av någon anledning kan jag inte stänga av den utan försöker övertala mig om att jag kan plugga med teven på. Vilket jag ganska tydligt inte kan. Jag menar, hur bra är 'våra bästa år' egentligen?

Idag ska jag äta lunch.

Jag DÖR!
Nog med att jag brukar bli sjuk på loven, men inte fan ska jag behöva dra till mig hur mycket som helst. Just nu tror jag starkt att jag lider av inflammationer i mina bihålor. Jag är varm som tusan och gissar på att jag har minst 160 graders feber. 100 dagars är på torsdag och jag vägrar att vara sjuk. Jag får hålla ut och vänta med att påbörja någon pencillin kur tills efter torsdag. Näsan rinner som aldrig förr och områdena kring ögon och näsa bara skriker av smärta. Ytterligare en dag som gick åt skogen när det gäller pluggandet. Jag kan inte läsa utan att få extrem huvudvärk och har därför svårt att plugga. Sant. Ikväll ska jag spendera timmarna framför mtv's program 'the x-effect'. Ett så sjukt patetiskt program att jag inte kan göra annat än att skratta, men som vanligt har jag en tendens till att fastna för det mest värdelösa program som finns.

Jag lever på alvedon och nässpray.
Den som har en superkur mot just
bihåleinflammation (som inte innehåller
pencillin) får gärna höra av sig.

är jag på sjuk på torsdag blir jag arg på riktigt.

update
fan vad värdelöst att mtv.com inte kan visa videos för att jag inte bor i usa.
vad ska jag nu göra?

Hur märks det att det är lov? Jo. Jag är sjuk.
Inatt la hela kroppen av, det vill säga mitt huvud, mitt vänstra öga, min vänstra näsborre, min vänstra käke och tänderna på vänstra överkäke. Vänster och vänster. Förstår inte vad det är för fel. Men ont gör det. Att jag även har feber känns som pricken över i:et. Jag tänkte plugga idag, men jag tvivlar på att jag kommer göra det. Ni hittar mig i soffan med en kopp te och tusen miljoner filtar. Jag ska försöka få pappa att blanda ihop lite godis åt mig när han åker och handlar. Det är ju lov förfan. Måste vara frisk på torsdag - 100 dagars festen. Tugga alvedon.

Mitt ljudkort fungerar. Dock fungerar tydligen inte voddler som kommer tillbaka den 8 mars. As dåligt.
Det droppar ute. Det är blött ute. Snön är på väg att försvinna. Det är plusgrader. Men det skulle bli
minusgrader i veckan? Så himla konstigt väder. Jag hänger inte med. Måste fortsätta städa. Jag hatar
huvudvärk. Vad är det för fel på mig?

Mitt ljudkort på datorn dog för någon timme sedan. Heartbreaker. Nu fungerar det tydligen igen. Jag ska se någon avnitt av någon av de miljoner serier jag följer. Jag har lite ont i huvudet och överdriver varje liten smärta. Just den här dagen känns lite dum. Söndag. Jag har lov. Men iallafall. Idag tror jag att jag behöver göra någonting. För att inte bara ruttna. Det är varmt och nu orkar jag inte skriva mer.

grattis.

Hos Cornelia. Får snart börja betala hyra om jag ska bo här så ofta som jag gör.
Men jag gillar det. Jag gillar lägenheten. Osminkade. Myskläder och huvudvärk.
Vi kunde väll vara mer taggade. Men det kommer. Vi ska tugga tacos, fixa oss
och så conversen i taket. En hejdundran kväll. Vi ska ju se Mr. Rosenström.
Alltid vart en dröm (eller?)

förövrigt vill vi tillbaka till Ghana i sommar.
japp.

Jag är helt slut.
Redan tjugo över sju satt vi i bilen imorse på väg till mormor för att spendera en heldag inne i stan. Vi började dagen med att hamna på samma ställe som Sissela Kyle, sprang förbi Idol-Tove på stan (som förövrigt såg lite cool ut) och sist men absolut inte minst; min framtida man. Eller ja. Om han hade vart lite äldre. Vi snackar om Andreas såklart. Mamma tyckte han var söt och att jag skulle gå fram och fråga om en bild. Men hallå. Han kanske skulle bli glad, var hennes förklaring. Jag nickade, log och gick därifrån. Men ja, han var minst lika snygg i verkligheten. Nu börjar jag undra hur gammal jag egentligen är? Släpp han vafan.

Nu har jag ont i fötterna, är 380 kronor fattigare, en mjuk kavaj/kofta och ett halsband rikare. Mer hittade jag inte. Var väl lika bra det va. Men. Jag nöjer mig inte och kommer därför att springa runt inne på Monki imorgon, i hopp om att deras rea inte tagit slut ännu. Vi ska nämligen på bio imorgon. Jag, mina mamma och mina syskon. Filmen som handlar om Posseidon (tror jag?) typ, son? Han verkar iallafall ha lite över naturliga krafter och jag brukar ju fastna för sånt. Förmodligen kommer jag hem imorgon med önskan om detta också. Av någon anledning kan jag inte logga in på devote vilket gör att jag inte kan läsa de bloggar jag brukar göra. Rubbning i vardagsrutinen. Jag lyckades paja locket för örat i duschen. Trots detta lyckades örat dra in sig en massa vatten och ytterligare en gång täppa igen sig. Så nu tycker jag nästan att jag höra vattnet klucka när jag vrider och vänder på huvudet. Jag hör ytterst dåligt på höger öra. Så om jag ser mer dum ut än vanligt imorgon, är det på grund av att jag inte hör vad ni säger, mina vänner.

Fan. Jag ska trycka på en rulle från voddler. Somliga har ju inte lov som etuna ungarna utan måste kliva upp way to tidigt imorgon iallafall. På fredag satsar vi på utgång och hela nästa vecka ska jag träna tills jag dör (brukar kännas så när man står i provhytten och försöker dra på sig jeans. Sen om jag gör det eller inte är en annan sak)

Dagens äventyr var över mina förväntningar och nu är jag glad. Jag har dock lock för örat men ska försöka att plugga. Behöver verkligen få in alla mina uppgifter så snart som möjligt. Har märkt att det endast byggs på, så jag behöver få in dom gamla.

jag kommer därför att vara med frånvarande än vanligt denna vecka.
om du ville veta.

Jag tog visst in på finhotell hos min vän Cornelia.
Jag bor här ikväll. Vi har kollat os, brett smörgåsar
och ätit sallad. Vi har planerat fredagen som kommer
bli grym. Nu ska vi sova, klockan ringer visst 05.40
vilket är alldeles för tidigt.

Det är fortfarande kallt ute. Gy.

(...och så ner med linnet lite till becka)

Iskallt. Inställda tåg. Bara att vandra hem igen. Ännu mera iskallt. Nu har jag druckit varm choklad och värmt värmepåsen ett antal gånger. Jag har återfått både färgen och känseln i benen vilket är positivt. Nu spelar jag UNO på internet även fast jag verkligen borde plugga. Jag missar eftermiddagens lektioner på grund av att jag inte kan komma till stan. Klockan 4 går nästa buss och ikväll sover jag över hos Cornelia.

Jahapp.
Jag hade precis knäppt tusentals fula bilder på mig själv, iklädd i tjocktröja med ett tjockt lager ansiktsmask. Tänkte vara lite skojig och de få läsarna som troget faktiskt läser det jag skriver se hur fruktansvärt roligt jag kan se ut. Men så går det inte att ladda upp bilder. Nehe. Det var det. Lika bra var väl det. Ikväll och alla andra kvällar (och dagar) vill jag se ut som Natalie Ek och ha hela hennes garderob. Lika bra att bilderna inte publicerades. Ikväll satsar jag på en film tillsammans med en smaskig macka. Är något så fruktansvärt hungrig. Jag pumpar näsan full med nässpray som inte vill sluta producera snor och bli igentäppt. Imorgon är det sovmorgon till lunchen vilket passar mig ypperligt bra. På tisdag är det hemligheter på G och både onsdag och torsdag innehåller besök till Storstaden. Jag ska shoppa och ytterligare ännu en gång visa att jag är värdelös på att hålla i mina pengar. Jag ska investera i miljontals halsband i just den form jag önskar och ett par nya, höga midjejeans. Jag behöver tröjor. Ett par nya kängor och en ny jacka skulle heller inte sitta fel, men gränsen får gå vid jeansen.

Under mitt år i USA ska jag spendera så lite som möjligt (säger jag nu ja, men jag ska faktiskt försöka). Jag ska spara undan stor del av det jag tjänar ihop under mitt år, vilket kommer vara rätt så mycket. Jag ska spara allt till den 13de månaden och tvinga med mig min vän Thea (ja Thea, jag ska lägga all min kraft på att få dig att åka med mig nu i september 2010), sticka till New York och shoppa upp hela summan.

Jag gillar mina planer, sen får dom vara hur orealistiska som dom bara kan vara.