Jag hatar att jag är världens mest oinspirerande människa. Jag hatar designen på bloggen och att jag inte slänger in bilder trots att jag har en välfungerande kamera. Jag hatar att mitt hår hänger lika mycket varje dag och att jag inte gör någonting åt det. Jag är trött på samma gamla vanliga vardagsvanor. Jag är trött på precis alla mina kläder. Jag hatar när jag hamnar i det stadiet där jag inte kan förstå hur jag kunde köpa ett visst klädesplagg och då jag slänger det åt sidan. Jag hatar att jag vill så mycket men inte gör någonting åt det. Jag hatar att jag har så många ideér i huvudet men inte får fram något. Jag är trött på min musik men jag vågar inte ladda ner. Jag hatar att jag är en person som byter åsikter jämt om allt, att jag aldrig kan bestämma mig för vad jag tycker. Jag hatar att jag är sällskapssjuk och att jag fortfarande inte har tagit körkort.

Trots detta så älskar jag dagens väder. Jag älskar att vi inte haft så här pass mycket snö på minst 6-7 år. Jag älskar att mitt hår äntligen har börjat växa och det finns faktiskt ett par plagg som jag tycker om. Jag ligger i som tusan med både skolan och körkortet. Jag har börjat träna på lite mer allvar och jag älskar att tillbringa fredagen hemma tillsammans med en film och godispåsen. Jag älskar att jag har ett litet lugn i mig, som jag egentligen skulle behöva radera vid vissa situationer och jag älskar mina vänner. Jag älskar att jag har bestämt mig för vad jag ska göra efter studenten och jag är stolt över mig själv att jag faktiskt tänker göra det.

Som sagt, jag byter åsikter lite då och då.
Men jag lider inte utav det. Så egentligen
borde jag inte klaga.

Dagens känsla: Köld och avundsjuka.
Angående kölden är jag fortfarande inte helt återställd efter dagens heldag i Stockholm. Jag frös. Mina fötter var totalt utfrysta och jag började bli orolig för dom. Vi hamnade på stadsvandring kring gamla stan, vilket jag förmodligen hade uppskattat en varm sommardag, men som inte var att rekommendera en snöig vinterdag med 10 minusgrader. Annars har dagen vart mycket fin med tusentals skratt och otroligt god mat.

Angående den andra delen, avundsjukan, är jag inne i ytterligare en stockholms-svacka. Jag börjar fundera varför vi flyttade ifrån storstaden och börjar sakta men säkert längta tillbaka. Dock vill jag inte tillbaka till just Segeltorp, utan har hamnat i avundsjukan kring lägenheterna i storstaden. Det värsta med mig är att, när jag väl blir avundsjuk, blir jag extremt avundsjuk. Det handlar om människor som har det bättre ställd än mig själv och som bor i sina 10 miljoners lyor mitt i staden. Jag har alltid velat bott i närheten av djurgården och östermalm. Jag skulle inte tacka nej. Tyvärr känner jag ingen glädje med dom som bor där, utan vill vara skjuta dom allihopa. Jag förstår att dessa 10+ miljoners lägenheter är en aning utan räckhåll, men bara själva idén om att bo mitt i Stockholm lockar mig något så oerhört. Jag vill kunna gå någon minut för att hamna mitt på torget. Jag vill kunna träffa folk och umgås på ett sådant sätt som jag inte kan göra när jag bor i Kvicksund. Jag vill kunna ha möjligheten att gå ner till staden för en fika eller en middag och inte behöva planera allting i förväg. Jag är ett typiskt exempel på att människan i naturen är en aning lat, då jag helst vill ha allting inom räckhåll, vilket jag kan få genom att bosätta mig mitt i stan. Det var länge sedan jag kände att jag ville tillbaka till Stockholm, men just nu vill jag ingenting annat. Jag tror jag satsar på Usa i ett år och sedan Stockholms universitet och en liten lägenhet någonstans i närheten (om jag har tur att komma in och hitta lägenhet). Just nu lägger jag Göteborg på hyllan och satsar istället på my hometown.

För att inte låta ytterligare ett inlägg bli bildlöst, bjuder jag här med på lite lägenhetsbilder i från just stockholm. Luta er tillbaka och njut.

Jag avlutar min dag här. Jag är en hårddisk rikare och nu är både min dator och jag tillbaka till lugnet. Jag har haft en toppen dag och jag verkligen helheten med födelsedagar. Inte endast presenterna, utan alla saker som hör till en födelsedag. Nu är jag ett år äldre (nehe?) och redo för vuxenvärlden. Kanske inte men jag försöker iallafall. Jag tar ett steg tillbaka från vuxenvärlden när jag ikväll inleder ytterligare ett tittande av tvserie. Jag ska ge den en chans. Imorgon bär det visst av till hufudstaden för lite geografichill. Pengarna och presentkortet från dagen får nog följa med. Utifall att vi skulle få lite fritid. Och nej, jag ska inte bränna allting. Försöka. Iallafall.

Jag tackar för mig och för alla fina gratulationer ♥

Även jag blev 19. Idag har jag ätit snickerstårta (rekommenderas starkt), druckit en massa te och tuggat halstabletter. Jag brukar inte känna av födelsedagarna förän på kvällen, då alla i familjen är hemma, då det serveras tårta (igen!) och presenter. Jag har egentligen inte önskat mig något speciellt, så jag ser verkligen framemot att se vad mina päron har funderat ut. Just nu vill jag ha en ny hals. Fungerar det? Det kliar och har sig. Har lust att sticka ner handen och verkligen klia tillbaka, men det känns lite för extremt. Jag vill tacka alla för alla fina gratulationer. Nästa år smäller det.

Jag måste vänta 8 minuter till innan jag kan fortsätta min tittande av one tree hill. Det värsta med surfthechannel, den begränsade tiden. Däremot vet jag att jag inte såg 72 minuter och inte att jag har väntat 54 minuter heller. Någonting stämmer inte. Just nu svider nosen och halsen är tjock. Jag blir väll lagom sjuk till lovet. Brukar vara så. Imorgon ska det ätas tårta och öppna presenter. Men födelsedagar är väl trots allt inte en ursäkt för att vara lat? Icke. Jag har alldeles för många uppgifter som inte är inlämnade för att ta det lugnt. skepp o' hoj!

För precis ett år sedan var jag 17 och imorgon blir jag 19.
Jag är redo för att fylla ett år äldre och känner mig ganska
redo för ännu ett steg framåt i livet.

ville bara säga det.

Idag pratade min far med mig om att jag måste sluta vara så långsint. Att jag måste lära mig att släppa saker som gör mig irriterad och gå vidare, vilket jag helt klart håller med om. Vad spelar det egentligen för roll om tåget är försenat, om det är kallt och jag måste vänta? När jag är framme i skolan är jag redan där och då finns det ingen som helst anledning att fortfarande vara irriterad. När ett prov har gått dåligt vänds hela min dag uppochner, men varför. Ett prov som går dåligt borde pusha på mig för att jag ska anstränga mig mer och göra bättre ifrån mig på nästa. Något så litet kan inte förstöra en dag. Jag måste släppa saker och ting och inte vara så himla långsint. Jag ska glädjas av det jag har. Jag ska plugga som en galning de sista månaderna nu, för att kunna ta det lugnt på helgerna och loven. Idag stryker jag ännu en uppgift på min uppgiftslista. Jag kommer med stolthet lämna över den till min lärare imorgon, då han senast idag påpekade att den måste komma in. Ett par kvar, alla ska in innan sportlovet. Jag behöver andas och få njuta av vad ett lov egentligen är, ledighet.

Idag har jag även insett att det är vinter. Det är vinter så länge snön och kylan håller i sig och det spelar ingen roll hur mycket jag klagar över det. Det blir varmt när det blir varmt och jag kan inte påverka det. Låter ju fruktansvärt fånigt och kanske realistiskt, men ibland tror jag att jag tror att jag kan ändra det bara så där. Jag tänker glädjas över att vi faktiskt har vinter och tänker istället packa på mig kläder och njuta av den värmen innan för kläderna.

Ikväll lyssnar jag som vanligt på Andreras. Jag funderar på om man kan skicka iväg ett mejl och fråga om killen kan spela in sina låtar som mp3-filer. Att få lyssna på 'where is the love' på bussen en tidigt måndagsmorgon är ingenting jag skulle tacka nej till. Eller vad säger du Thea?

Börjat dagen med att befinna mig på tågstationen en timme innan tåget skulle gå. Självklart gick inte det tåg jag planerat att åka och sen var nästa tåg över en halvtimme försenat. Jag har fortfarande inte tinat upp och undrar om jag någonsin kommer att göra det. Jag har av någon anledning haft en riktigt dålig dag. Det enda positiva med dagen är jag sprang på min vän Thea på bussen hem. Henne har jag minsann saknat. Nu fryser jag igen och lägger ner det här med bloggandet för dagen.

Jag återkommer när värmen och humöret är åter tillbaka.

Nybäddad säng. Halvöppet fönster vilket gör lakanen lagom kyliga. Melissa Horn. Tystheten i huset. Tröttheten i kroppen. Problemfria känslor. Ett härligt lugn.

Här trivs jag allra bäst.

jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

alla hjärtansdag är överskattat. 

Min bror är hemma.
Vi vuxna i familjen sitter vid varsin dator och letar lägenhet. Dock inte till mig. Bror ska ha sig en egen lägenhet.
Lidingö. Bromma. Östermalm. Södermalm. Jag har sagt att jag gärna gör mig bror sällskap så fort han känner sig
ensam i sin nya lägenhet. Undrar om han någonsin kommer att ringa mig. Lägenheterna är fina. Jag blir avundsjuk.
Har erbjudit mig att jag kan skaffa jobb och dela lägenheten/hyran med honom. Han verkade väll så där halvpigg
på det. Jag förstår honom lite. Jag vill också ha egen lägenhet. Jag vill också bo mitt i stockholms storstad. Jag vill
också ha ett bra jobb och en bra lön. Jag har fortfarande mycket att leva upp till. Min bror har lyckats i livet och jag
är stolt över honom. Och avundsjuk. Jag satsar på att brorsan anordnar inflyttningsfest? Då är jag där och hänger i
lamporna. Undrar om han verkligen kommer bjuda sin syster? Tveksamt.

Det är lördag idag.

Jag hittade världens äldsta skoldagbok.

Epostadress: [email protected]
Såhär är jag: 12, tjej som gillar hästar, mina BK (antar att jag menade bästakompisar) och killar.
Min högsta dröm: att få en egen häst eller hund eller att få simma med delfiner
Intressen: Rida, killar, kompisar
Favoritmat/kläder/färg: Tacos, jeans / braselbyxor (menade jag prassel..?), lila och rosa.
Älsklingshäst: Karlsson, Delicato, Cloudiuz.
Bästa vän: Marre, Carro, Emelie, Johanna
Framtidsplaner: Vetränär
Hobbies: Rida m.m
Favoritämne: Matte (!!!!!!), slöjd
Värsta ämne: SO, NO
Idoler: Britney, Gleasias (menade jag Enrique?)
Bästa låten: I'am sorry mama, emenem.
Jag gillar: Hästar
Det bästa jag vet: Att få rida
Det värsta jag vet: Att inte få rida

Övriga kommentarer i dagboken:
- Jag är kär i vasse. puss
- Jag är ihop med vasse.
- Vasse gjorde slut :(
- Nix + Becka = Bästisar 4 ever (Nix:Johanna)
- "Hej Becka, du är en shysst polare som jag gärna skulle vilja vara halvbästis med.
Kan vi vara det? Kram Emelie.

Haha. Jag hade precis fyllt 12 , bodde i Stockholm, hade världens finaste klass och tillbringade varenda
lediga minut i stallet. Jag bråkade med en person ena dagen, var bästis med personen andra dagen.
Och halsbästis? Vad tusan menas med det? Vi bytte bästisar hela tiden, jag och tjejerna. Däremot
kunde man ju inte ha mer än en bästis åt gången, därav halvbästis antar jag väll? Haha. Herregud!

Jag ska sätta mig ner tillsammans med gamla fotoalbum imorgon och scanna in massa bilder.
Jag kan tänka mig att det finns riktigt härliga bilder från den tidiga ungdomen, HA.

Gud bevare mig så lycklig jag är.

Jag har kört fast. I detta ögonblick tycker jag inte om att köra fast (vilket jag iförsej inte gör i vanliga fall heller..), jag tycker inte om Religion B, jag tycker inte om uppsatser och heller inte min lärare som gett mig uppgifterna. Fast jag egentligen tycker om min lärare, det gör jag ju. Just nu lever jag med; för mycket att göra på alldeles för lite tid. Alla saker jag för tillfället inte har lämnat in, det vill säga ganska mycket, ska dock vara klara och inlämnade innan lovet. Så jag kan andas och ta det lugnt över det lediga dagarna. Jag tror jag behöver det.

Förra veckan klagade jag på hur trött jag var hela tiden. Jag tror det beror på att jag varje dag lämnade Kvicksund så tidigt som klockan 8. Jag har gjort samma dessa dagar denna vecka, och känner att jag är på uppiggningsvägen. Jag tänkte därför pröva detta, att varenda dag åka klockan 8 till skolan, fram tills lovet, dels för att ta vara på all pluggtid jag har, och för att se om jag kan vänja mig vid de tidiga mornarna och sluta vara så förbaskat trött. Sova och vara lat hinner jag med senare i livet.

Imorgon ska jag hämta ut min studentmössa som landat på skolan. Jag kommer för första gången få trycka på den på huvudet och känna att jag börjar närma mig. Om 121 dagar har jag klarat 12 skolår.

Som en liten tröst innan tredje twilight är ute.

Jag har visst inte skrivit av mig på länge. Egentligen har jag ingen lust att göra det heller, på grund av att jag känner att jag inte har speciellt mycket att skriva av mig på. Finns alltså risk för att jag endast kommer babbla på om någonting som inte är intressant. Klockan börjar bli "mycket" och jag kan inte släppa tanken om att jag vill ha sommar. Jag vill iväg på tusentals olika saker. Jag vill inte jobba utan jag vill bara umgås. Studentsommaren. Jag vill kunna strutta runt i shorts och tycka att det är alldeles för varmt. Jag vill att allting med min ansökan ska vara klart precis nu. Jag tar som vanligt inte tag i saker när jag borde och därför har mina referenser inte ens påbörjats. Inte bra. September månad. Sju månad. Förhoppningsvis är jag då påväg bort. Jag har redan börjat träna. Det är filmer utan texter, engelska böcker och liknande. Jag behöver komma igång. Jag kan själv inte förstå att jag faktiskt tänker göra det här. Jag kommer lämna allting bakom mig, för att sedan komma tillbaka efter ett år. Efter ett år kommer ingenting att vara likadant. Jag och tjejerna kommer befinna oss på olika platser, göra olika saker och ägna oss åt olika livsupplevelser. Jag ska investera 4 webcameror med microfon så jag kan försäkra mig om att jag får prata med tjejerna under mitt år. Jag är inte säker på om jag personligen kommer klara av att vara borta så pass länge. Vem vänder jag mig åt när jag behöver? Hur ska jag kunna uttrycka mig till fullo på ett annat språk? Vad gör jag om jag blir sjuk, vem tar hand om mig då? Men jag måste göra det här. Om jag inte trivs och känner att det inte känns rätt, då får jag ta det bästa beslutet då. Jag måste komma iväg, för min egen skull. Hur svårt kan det vara? Jag kommer få göra någonting jag sedan länge tillbaka har drömt om och jag tänker göra det.

Jessica påpekade att jag faktiskt kunde slänga upp gamla bilder när jag sa att jag inte vill skriva och inte lägga upp bilder. Jag är hemskt dålig på att ta bilder nuförtiden. Jag har ingen ork och kommer förmodligen inte att storanvända den kameran jag har just nu när jag vet att en annan är på G. Jag ska bli bättre Jessica. Jag lovar.

Där försvann den lilla skrivork jag tydligen hade.

Hej.
Jag har egentligen absolut inte tid att ens tänka på vad jag ska skriva.
Jag börjar igen om ungefär...ett par sekunder. Jag är hungrig som ett
vårtsvin och jag vill bara hem och sova. Ikväll är det stallet, god mat
och en film som underhåller mig. Förövrigt är jag jekla taggad på våra
eventuella planer. Lite kick-varning.

Hej.

Jo, men lite kär blir man allt..

Rebecka Zackrisson, söker man, extremt musikalisk med både sångröst och hög potential för gitarr ev. piano.

Till: Kompis
Sms: Jag ollar mitt hallgolv
Svar: OK, alla blir vi saliga på olika sätt

Förklaring: Jag fick ett sms från en kompis som löd: Vad gör du?
Min tanke var att svara ”oljar mitt hallgolv”, men hur lätt är det att
skriva korrekt med oljiga fingrar!? så det blev "jag ollar mitt hallgolv".