det värsta som kunde hända har hänt. jag förstod att jag någongång skulle behöva möta den. jag ligger i sängen, kollar på gossip girl, det enda lyset som finns i rummet är av datorn. och vad händer? Jo, någonting stort kryper på höger axel. hjärtklappning. flyger upp. tänder taklampan. och vad? Jo, självklart, en sån där stor spindel som man ofta ser ute. ingen flygande långben, utan den med tjockare ben. kul. hade inte hela familjen sovit hade jag förmodligen skrivit mig ännu hesare. spindlar är det värsta jag vet. 4 tidningar och lite ångest senare var jävlen död och ligger nu i badrumssoptunnan. nu har jag ingen aning om hur jag ska kunna sova. kommer det en till lovar jag att jag kommer dö. döda den. slakta. jag hatar spindlar. i sängen. när det är mörkt. åh herregud. jag kommer aldrig kunna somna.

Klart. Anteckningar, häftet och frågorna är skrivna. 7 sidor dataskrivet. Nu är jag klar för kvällen. Plugga in det som står gör jag imorgon. Innan provet. Sådär halv stabilt. Nu måste jag städa, kan inte vistas i rummet när det är stökigt. Stökigt och stökigt. Sängen är obäddad, det ligger runt 3 klädesplagg på golvet och så de två tekopparna på skrivbordet. Men det är tillräckligt för att det ska störa min koncentration. Som inte fungerat över huvudtaget idag. men så är det. Nu, gossip girl.

KAN.INTE.KONCENTRERA.MIG.
kan inte focusera på böckerna. Tänker iväg. Fastnar på annat. Onödiga tankar.

"i pray you wont fade away"

Om någon letar efter mig denna gråa, sunkiga söndag, så sitter jag garanterat på mitt rum, vid skrivbordet, på stolen, iklädd i min pyjamas, tillsammans med kaffet, gårdagens överblivna godis, framför antingen datorn eller de spännande ekonomiböckerna och svarar på frågor såsom "vad är marknadsorientering?", "hur började handeln på världsmarkanden historiskt sätt?". Om någon frågar, så tycker jag inte om idén om att ha prov dagen efter en helg. Plågsamt. Hemskt. Idag mår jag bättre. Mådde bättre. Tills jag upptäckte vad jag hade att göra. Min egen idé om att börja plugga dagen innan, är heller inte så populär.

jag återkommer när jag lärt mig någonting.

jag är hemma efter en mycket lycklig kväll. mycket folk och mycket annat men sånt hör väl till? föttrena gör on,t, sjukt ont. jag ska sova och förbannelse över den som väcker mig imorgon.

taack alla.


snygg min..

jag har bråttom. Fixtrix, utgång och teddybear STHLM står på tur.

Ibland gör jag mig själv så himla besviken. Hur mycket jag än tycker att jag försöker så räcker det inte till. Många gånger kan jag bättre, men kroppen och huvudet säger ifrån. Det kommer som ett stopp, jag kan inte gå förbi det. Jag intalar mig själv att jag inte kan någonting, att jag inte kan lära mig mera och stannar där. Jag går inte vidare, även fast jag känner att jag borde. Att jag egentigen kan. På något sätt trycker jag ner mig själv till lägsta nivå. Jag ger mig själv dåligt självförtroende, för jag kan inte det här, innan jag ens försökt. Jag kan inte naturkunskapen och då kan jag inte. Jag har ingen lust att ens försöka. Jag har ingen lust att stanna uppe, inte sova, bli trött och låta det gå ut på morgondagen, för jag kan ändå inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Det är fortfarande stopp.

Hur mycket jag än vill fortsätta, hur mycket jag än vet att jag verkligen borde fortsätta så sätter jag stopp här. Jag lägger boken åt sidan, jag kliver bort från datorn och alla anteckningar. Jag går istället och sover. Någonting jag verkligen är bra på.

godnatt

Jag hängde med syrran i stallet. Alltid lika mysigt. Gillar stället. Hästen min stod inte inne, jag som för en gångsskull hade kameran med mig. Är säker på att killen skulle sitta fint på mina bilder. Ganska onödiga bilder egentligen och så alltid dessa närbilder. Men jag vet inte, jag gillar nog närbilder. Idol gör mig nervös, likaså skolan. Plugg någon timme till. Jag längtar till fredag.

Vi smög över till Moa, knackade dörr med både tårta och ballonger. Hon blev överraskad, vi åt tårta och beskådade ballongerna. Äntligen en till in i gänget, snart är vi totala. På fredag väntar därför utgång. Som ett härligt slut på denna vecka, som förövrigt har vart häcktiskt. Men, jag har funderat. Jag har det himla bra iallafall, även fast skolan ibland begär mycket på en och samma gång. 

nu, gossip girl, starbucksmuggen och té.

Idag höjer vi hattarna för våran alldeles egna Moa, som faktiskt tar steget in i gruppen med oss andra 18åringar. Trots studiedagen vi har idag hoppas jag att hon får en toppen födelsedag, det är hon värd. Själv kommer jag sitta 1cm ifrån psykologiboken, min halvskrivna argumentation och underbara naturkunskapsboken som jag så älskar. Om ett x antal timmar sticker jag och rider. Efter det kommer jag inte orka plugga. Jag har alltså inte många timmar alls på mig att få in allt. Lära det jag måste, det vill säga allt jag inte kan, vilket är ungefär, allt.

ja, är man snygga så är man.

JAG. GER. UPP.
jag kommer inte kunna lära mig 35 sidor i Naturkunskap B boken tills på fredag. Jag kommer inte kunna allt om atomer, kemiska reaktioner, kemins uppbyggnad and so on. Aldrig i livet. Är det då okej att koncentera sig på ett prov, i stället för två? Självklart. Jag lägger ner tiden på psykologin istället. Jag tycker ändå bättre om psykologiläraren än naturläraren. Han är coolare. Psykologi är roligare. Intressantare. Jag hatar kemi. Atomer. Får inte in det. Ger upp.

det står nybakade chokladbollar i frysen och det ryktas som en påse godis i väskan.
sockerberoende? inte alls.

Jag har:
en svenska argumentation att skriva+plugga på. Redovisning torsdag
psykologiprov, torsdag
naturkunskapsprov, fredag
internationell ekonomiprov, måndag

och värst av allt
inlämning av projektarbete, nu på onsdag.
jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra.
panik.

Hör och häpna! Rebecka har bestämt sig. Jag har bestämt sig, och bäst av allt, världens finaste Thea är med. Jag vill verkligen åka. Efter gymnasiet. USA. Ett år. Informationsmötet var nyttigt, fick en push. Måste åka. Verkar underbart. Mamma märkte inte när hon sa, när du åker.. och inte, om du åker..Hon såg ledsen ut när hon insåg att jag verkligen menade allvar. Åker jag, kommer det vara absolut jobbigast. Att säga hejdå till mamma. Det är långt till usa. Två veckors betald semester. Antingen ta den samtidigt som Thea, åka runt, uppleva. Eller ta den över julen, åka hem, fira jul hemma. Träffa familjen. Jag har tid att bestämma mig för hur det blir. Jag ska lägga en sista tanke. Det är ett stort steg. Men jag tvekar inte, inte för en sekund. Jag vill också. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag tänker göra det. Plugga engelska kurs och tjäna pengar. Träffa nytt folk. Ny kultur. Fika på starbucks. Uppleva New York, igen, i 4 dagar. Träffa familjen. Bo där. Skapa band. Plugga på ett amerikanskt college. Få certifikat i engelska. Få mitt livs upplevelse.

Jag ska tänka. Verkligen tänka.
Papper ska fyllas i, jag ska ta mitt körkort, jag ska bli matchad med en familj, lära känna dom, ta studenten, åka utomlands med tjejerna. Kliva på planet och veta att jag lämnar Sverige för ett helt år.

Mina planer.
jag vill.
jag ska.

Jag vill ha nästa år. Jag vill ha studenten. Jag vill ha utlandsresa med alla tjejer och jag vill ha efter sommaren.

Någon stor krock precis utanför Stockholm nyss, tre skadade och en död. Mamma fastnade i kön precis bakom. Familjebilen är tydligen helt kvaddad och porschen hade förmodligen brunnit. Så himla otäckt hur fort allting kan vara över. Hur fort någonting kan förändras. Otroligt tacksam att mamma inte befann sig i andra filen, ett par sekunder bort. Jag blir helt tagen av någon anledning. Tycker det är hemskt. Idag är jag en aning känslosam känner jag.

Haha, jag kunde inte låta bli. Jag förstår däremot inte "stillbilderna" på mig. Vi är inte seriösa, vi är trötta, ena sekunden knäpptysta och andra sekunden galenprat. Jag saknar kreta.

Just precis här spenderar jag min lördagsdag. Hur fint väder som helst ute och jag har ännu inte gått utanför dörren. Jag har naturkunskapsprov, psykologiprov, internationellekonomiprov och en argumentation att plugga på. Kul att proven ligger precis dagarna efter varandra. Rolig vecka framför. Jag har världens tjockaste, mysigaste täcke i sängen och jag har äntligen bäddat rent. Jag sätter en hundring på att jag inom 20 minuter kommer att ligga under täcket, utan varken naturkunskap eller psykologiboken framför mig.

update: varför ska pappa alltid dunka James Blunt när jag pluggar?