Jag har tillbringat helgen i Stockholm och nu myser jag med min nya baby. Det är lite pinsamt att erkänna, men nya tekniska prylar kan verkligen få en på gott humör. Den här fungerar toppen. Den är tyst, enkel, mindre och hur söt som helst. Och det bästa av allt? Priset. 2500 riksdaler. Sprillans ny. Ibland har även jag lite tur.

Tillbaka till helgen. Jag har sett flygplansuppvisningar, vandrat omkring på Gärdet, fikat i Kaknästornet, spatserat runt på Djurgården, sett min brors lägenhet, åkt bergochdalbanor på Gröna Lund och haft det supermysigt. Det är inte oftast som hela familjen är samlad, men det har vi vart under hela helgen. Stockholm får mig att le. Människorna. Alla fina områden. Jag känner mig...annorlunda där. Jag har aldrig riktigt sett Stockholm som mitt hem, men på något sätt förändras alltid den synen så fort jag befinner mig tillbaka där. Stockholm får mig att vilja lyckas med det jag vill lyckas med. Jag har nu fler valmöjligheter då även Stockholms universitet låter spännande. Men först ska jag givetvis till amerika. Sen. Då ska jag nog röra mig tillbaka till huvudstaden. Det är mysigt. Så fruktansvärt mysigt där borta.

Tills dess nöjer jag mig med att lönen anländer redan på fredag. Jag har väntat tillräckligt länge nu känner jag. Det ska inhandlas nödvändiga saker. Och det menar jag verkligen. Det är slut på strököp. Jag ska inhandla sådant som jag har användning av, eller som jag just nu saknar. Jag ska även börja förbereda mig inför usa, trots att jag inte fått det exakta avresedatumet/stat. Jag börjar bli nervös och förstår sakta och försiktigt att jag (förhoppningsvis) inom ett par månader kommer befinna mig på andra sidan jorden. Ensam.

("under uppbyggnad")