Jag hade ingenting att göra och vad gör man inte då? Jo, kikar igenom sin gamla "dagbok" på lunarstorm. Bjuder på ett par härliga här nedan (Moa, läs den långa, haha). Jag hoppas jag inte betedde mig på det här sättet hur länge som helst och isf vill jag säger förlåt till mamma och pappa. "Jag vill inte vara singel längre", men herregud, hur gammal var jag? Typ 13. Skärp dig. Alla mina inlägg var hyperkorta tills den dag jag träffade Alexander, så blev dom långa och jag kunde inte sluta skriva. Haha. Jag ska ta och printa ut alla inlägg någongång, spara och läsa om ett par år, eller när jag blir gammal. Ja, herregud. Vad ska man säga?

Gamla fotografier från 40-talet. Kan inte bli bättre. Hitta en hel pappkase med gamla bilder/texter från gammelfarmor och farfar. Bilder från när dom vart utomlands. Gammelfarfars gamla skolböcker från 20-talet. Hans gamla matematik bok från klass 5. Jag tror inte att jag kan räkna ut den sortens matte idag, på allvar. Gamla brev skickade från farmors vänninor. Gamla bilder på mormor och morfar, när han fortfarande levde. Konstigt att se bilder från deras resor och veta att bara ett par år efter dog han. Jag hittade morsdagskort som min gammelfarmor skickat till sin mamma, 1925. Bilder från deras resa till sydafrika. Jag har släkt i sydafrika. Min mammas sysslingar, tror jag det var.  Jag ska gå igenom hela papperskassen och sortera. Skaffa fotoalbum och spara alla fotografier. Så jag kan visa mormor när hon blir gammal och inte minns den tiden. Så jag kan påminna henne om hur härligt det ser ut att vara. Så glada som såg ut att vara. Visa alla brev. Alla brev som hon har skrivit. Som morfar har skrivit. Som hennes föräldrar har skrivit. Så hon inte glömmer bort.

skulle sitta så jävla fint med en festival i sommar

Jag fick någon idé om att kika igenom större delen utav min vän Jessica a.k.a Jens bilddagbok. Man har ju en gång i tiden faktiskt ägnat tid åt den skitsidan också. Jag hittade många bilder som jag önskar att dom aldrig hade visats på internet. Hur fan såg jag ut egentligen? När tänker jag lära mig hur man exempel vis fixar håret? Så jag såg ut. Jag hoppas på en förbättring (eller något) den här sommaren. Den sommaren som jag ska spendera med mina brudar. Ingen annan. Jag vill inte spendera den med någon annan. Den här sommaren blir jag alltså själv, tillsammans med tjejerna. Våran sista sommar tillsammans och det fanimej bli bra. Just nu vill jag klicka in på peaceandlove.com och boka biljett på en gång! Jag håller tummarna för jobb men inte första perioden, då kan jag inte åka. Men jag vill åka. Ska åka. Måste åka. Måste sluta spendera pengar på godis och mat, måste börja köpa kläder så jag faktiskt kan visa mig ute i sommar. För de två sista sommrarna under jag hur jag sjutton kunde kliva utanför dörren. Vad hade jag egentligen för kläder på mig? Skämmigt. Jag ska på något mirakulöst sätt få ihop massvis med pengar och köpa massvis med snygga, nya, fräscha, sommriga kläder. Aldrig i livet att jag tänker skutta runt i mina gamla!

Så här pass i skrivandet märker jag att jag redan vart hemma i 1,5 timme och att jag fortfarande inte har börjat plugga. Jag gör det jag gör sämst helt enkelt.

Kommer jag iväg till peace isommar kan ni er tusan på att jag inte kommer dra någon jävla rullväska,
aldrig någonsin att jag tänker göra om det misstaget. Rullväska till en festival där 90% av underlaget är gräs? Genomtänkt. Jag satsar på ett par klädesplagg och kör på ryggsäck istället.

Jag gick till tåget och nu är jag hemma igen. Jag hatar torsdagar för då är alltid tågen försenade. Nu missar jag 1,5 timme av min religionslektion, vilket är ungefär hela den lektionen. Det enda positiva är att jag nu kan vräka i mig en macka och en kopp te, och faktiskt att jag får åka bussen istället. Jag gillar inte tåg.

Ville egentligen bara säga det.
- Alis volat propriis

Jag har verkligen försökt sen jag kom hem. Jag har gått igenom varenda kvarstående uppgift jag har, men jag har bara lyckats skriva ungefär en mening på vardera. Jag kan inte. Idag är det totalblockat och jag får inte fram någonting. Idag känns det hopplöst, som om jag aldrig kommer bli färdig med mina uppgifter. Jag funderar allvarligt på att ta ledigt någon vecka från skolan, en vecka då det inte händer speciellt mycket på lektionerna. Då kan jag vara hemma, gå runt i pyjamasen och dricka kaffe samtidigt som jag bara nöter på plugget. Slippa gå upp för att göra sig i ordning, antingen dra sig själv till tåget eller spendra två timmar på en buss fram och tillbaka. Jag får säga till min lärare att jag ska till fjällen eller något liknande och så får jag hålla mig hemma, så jag inte springer på någon utav dom. Vore pinsamt. Märker jag att jag inte hinner klart, så är detta helt klart ett alternativ. Jag förstår inte själv hur mycket jag faktiskt har. Jag behöver skriva klart tre om dagen, under en vecka. Då är allting klart inom en vecka. Jo men tjena. Lycka till va. Hur många gånger har jag inte sagt att jag ska sätta mig ner och skriva klart? Oändligt många gånger. Jag hatar det. Sjut aldrig upp saker. Jag tänker aldrig mer sjuta upp saker. Jag ska i fortsättningen börja på en uppgift samma dag som jag fått dom. Så jag slipper det här.

Fan vad trött jag blir. Jag har ont i (på?) arslet för nu har jag suttit rakt upp och ner med jeansen och börjar få en aning ont. Jag behöver resa mig upp och ta en dusch som paus. Jag tror jag stänger av ikväll och satsar på att plugga imorgon. Det är inte kul att plugga när man inte kan, för då blir resultatet långt ifrån okej. Då skriver jag bara för att fylla ut sidorna, vilket inte brukar bli så bra. Heja mig!

Som pricken över i:et efter gårkvällens titt på New Moon, drömmer jag såklart om mannen. Han var min och jag var Bella. Bella, Becka. Skulle kunna funka. Nu har jag spenderat hela söndagen med att kolla på 2 timmars extramaterial av filmen. Kan inte säga annat än att jag är kär. Att man ens kan bli "kär" i en karaktär. HUr gammal är jag egenligen? Börjar tusan undra. Men jag lutar mig tillbaka och tar mig tillbaka till nattens dröm. Edward har precis klivit ur duschen och ber mig nu att joina han i sängen. Need to go. Puss.

Tänk om någon i min närhet skulle bli sjuk? Sjuk på riktigt. Cancer. Vad som helst. Tumör. Skulle jag klara av det? Skulle jag kunna se världen som rättvis? Som om jag förtjänar att vara frisk? Jag tror jag är svagare än jag tror. Verkligen svagare. Om någon i min närhet skulle bli sjuk skulle jag förmodligen bli lika sjuk psykiskt. Jag skulle nog inte klara det, om det blev allvarligt. Jag skulle behöva allt stöd jag kan få. Jag skulle få kämpa varje sekund. Jag är inte stark psykiskt och jag är lite rädd för det. Att jag inte är det. Undrar om jag verkligen skulle kunna resa mig upp igen?

Att jag ens sitter och funderar på det där. Sorgligt.
Och för er som funderar på att se filmen "The Box", med Cameron Diaz,
se den inte. Jösses vilken värdelös film. Helt otroligt dåligt.

och bajs på dig din gris.

När tusan bytte Pressbyrån namn till Kanelbullebyrån, Glassbyrån, Bananbyrån, Ostsmörgåsbyrån, Korvbyrån (som den nu heter i västerås) och Mellanmålsbyrå?

För precis ett år sen idag upptäckte jag mittbenan och hade precis färgat håret svart. En färg jag absolut inte kommer att gå tillbaka till. Jag ville egentligen bara säga det. Det ska tydligen bli molnigt imorgon. Fan. Jag använder solglasögon iallafall. Plöstligt blev det roligt att skriva. Något. Blir lite ointressant. Många korta, ointressanta inlägg idag. Min vän Jesper ringde idag. Min fina vän som alltid är på så härligt humör. Annars då? Såriga hälar, hungrig mage, nybäddad säng, ett gossip girl avsnitt, en flaska vatten och en mobiltelefon.

Jag hade en bra dag. Men är jag förvånad att den slutar dåligt? Besvikelse och irritation till max. Jag vet inte hur jag ska bete mig för att folk ska bli nöjda. Så synd det är om mig. Verkligen inte. Blir bara så sjukt trött på allt och alla ibland. Jag kryper ner i sängen (som förövrigt är nybäddad, eftersom att ungefär halva huset är städat nu) och tänker fan inte kliva upp på ett tag.

du ska veta.

Förlåt för allt jag gjort, eller borde ha gjort.
Förlåt för allt jag har sagt, eller kommer att säga.

(jag har fastnat i någon mjuk-pop-ballad-blandning)

- Grekisk yoghurt, valnötter, russin och honung.

Jag tappade plugglusten så fort väckarklockan ringde imorse. Länge sedan jag var så trött som jag var då. Det var knappt så ögonen gick att öppna. Jag behöver spendera varje sekund den här dagen åt att plugga. Jag har naturkunskapsprov på fredag som jag vill rocka på. Tvivlar dock på detta, eftersom jag inte får in någonting idag. Tänkte slå mig ner med min svenska tidningsanalys som skulle vart inne innan jul. Kan vara rätt så skönt att någongång avsluta dom kurserna med. Jag har druckit alldeles för mycket läsk den här morgonen och jag har ätit lunch. Bra. Lite småkyligt är det allt här inne. Tackochlov har jag min tjocktröja med texten; Student 2010 - Rebecka Zackrisson. Känns härligt.

Jag har ont i rumpan (har suttit på samma plats i soffan sedan klockan 8) och jag är mega trött. Efter alldeles för många timmar utav designplockfix ska jag sova. Måste kika utifall att gossip girl/90210/one tree hill har något nytt avsnitt jag kan kika på innan jag sover. Lättare att sova då har jag hört (upplevt). Idag inhandlade jag en ny tygpåse för 60 riksdaler, trots att jag egentligen inte har några pengar, lite roligt hur jag får ihop allt. Imorgon ni mig där jag hör hemma - nedanför sängen, på golvet, på mattan, tillsammans med en kaffekopp och laptopen. Jag ska skriva tills datorn kollapsar.
puss.

- ghana 2009

Att dejta i mörkret skulle vara spännande. Jag tror tyvärr att jag är en av dom personerna som faller för utseendet. Vette sjutton hur jag skulle reagera. Ska fasen ansökan och se. Hur gammal måste man vara? Förstå så spännande. Träffa någon i mörkret som man inte har en endaste aning om hur personen egentligen ser ut. Och sen se han. Antingen attraheras man eller helt tvärtom. Nej, spännande spännande.

Det vankas DH som vi säger på tv. Det svider apa om mina läppar och jag har nyss ätit snuskigt god middag. Just nu är jag inne i ytterligare en "hej-jag-vill-förändra-allt-på-en-gång" period. Jag tror att jag ska börja med att rusta upp här och försöka hålla humöret uppe tills jag är nöjd. Brukar inte fungera. Tappar alltid humöret så fort ingenting vill fungera som jag vill. Blir tokig. Orkar inte. Klarar inte. Humöret försvinner. Ska ägna kvällen åt att städa. Jösses så mitt rum ser ut. "Jag använder SÄNGEN som garderob", ska leta efter en sån grupp på facebook. Nej, fanns inte. "Jag använder golvet som garderob" fanns, men eftersom jag hatar att ha saker på sängen, pendlar alla grejer mellan skrivbordet-sängen-skrivbordet-sängen. När jag är vaken och inte använder sängen, ligger allt där. När jag sover och vill ha utrymme i sängen, ligger allt på skrivbordet. Undrar hur mycket ett skrivbord klarar att hålla upp. Det börjar bli riktigt illa. Byggs på. Varje dag. Blir högre och mer.

Nu tappade jag lusten att skriva igen. Vad fasen är det för fel på mig?

..btw, jag har världens tråkigaste blogg (för er dumhuvuden som inte insett de än, eeeheh). Om cirkus 3 månader kommer dock bloggen lyftas och bli finfin. Tills dess får ni står ut med hans utseende som är förskräckligt. Han kallas bloggen bildlös.

Jag tänker skriva ner det här, endast för min egen del, då jag nu lovar att min psykologi uppgift kommer vara klar innan jag går och lägger mig ikväll. Genom att ha skrivit ner det nu, och ett par av er har läst, så har jag nu lovat er (mig själv) att den ska vara klar. Jag ska kunna somna ikväll med ett gott samvete.


update (2h senare)
KLAR! jag förtjänar en jävligt lång och varm dusch. EFTER att jag har gjort klart ytterligare en uppgift.

update (1,5h senare)
ytterligare två uppgifter klara. Alltså tre uppgifter att lämna in imorgon. Jävlar vilket flyt jag har!

Ett par timmar senare och ett par humör bättre. Kan man säga så? Jag har iallafall återfått mitt humör. Vilket behövdes. Vilken skit dag. Jag drog till Willys och inhandlade godis istället. Godis och Magnus Weideskog är det som gäller nu, och jag känner mig lite pojkkär på grund av musiken. Det luktar fläskfilégryta och jag är hungrig. Min bror har snart landat i Afrika och jag är avundsjuk. Idag önskar jag att jag hade haft en egen lägenhet. Fått städa det som är mitt. Fått laga mat i mitt eget kök. Fått gå till affären och handla det jag vill. Få lägga mig i min soffa och se på min tv. Få somna och vakna i min egen lägenhet. Få plugga i min lägenhet, i lugn och ro. Där bara jag och ingen annan bor. Där jag kan höja musiken och gå runt i underkläder och bara skita i alla andra. Jag vill kunna sitta på min matta, på mitt golv, i min lägenhet, precis som jag gör nu. Jag har en ny favoritplats. På fluffmattan, nedanför sängen, på golvet.


mejlade bilden till pappa. han uppskattade det.

Söndag. Idag är ingen bra dag. Ingenting känns som det ska idag. Jag försöker plugga. Kan inte koncentera mig överhuvudtaget. Kommer inte kunna skriva klart 2 uppsatser idag, som jag lovade. Idag vill jag mer än någon annan dag åka till usa. Det är söndag idag och jag ska spendara dagen med att skriva klart delarna till min ansökan.

Idag vill jag verkligen åka.

Att min vän Cornelia börjar tänka i tankarna kring att mer tid åt skolan ska tillägnas, blir jag lite orolig. Om den här kvinnan behöver lägga mer tid på skolan behöver jag en livstid. Och det är ingenting negativt gentemot dig vännen. Jag klappar dig på axeln och kan säga att jag är stolt utan att ljuga. Jag är imponerad över hur bra Cornelia sköter allting och jag skulle kunna göra allt för att få vara likadan. 90 dagar kvar till studenten. Om jag ägnar endast 2 veckor, det vill säga minst 12 timmar/dag i 2 veckor bör jag hinna klart med det jag har kvar att göra. Jag har lovat Cornelia att jag ska skriva klart två saker imorgon. Jag ska inte bryta mitt löfte. Jag vill också befinna mig på studenten och vara nöjd med det jag presterat under dessa tre år på gymnasiet och inte tänka att jag hade kunnat göra lite till. För jag kan, om jag bara vill och bara lägger ner lite mer tid. Jag inspireras av dig min vän och ska härefter försöka så mycket mer.

Det är lätt att göra en sak och tänka till i efterhand. Jag önskar att någon hade talat om för mig hur jag skulle bete mig genom trean. Att befinna sig tre månader tills studenten med en mängd omfattande uppsatser är inte att rekommendera. Jag kan knappt sova. Jag säger det till er som ännu inte börjat trean; Jobba på som fan. Kämpa första terminen, för andra terminen innehåller bara studentfester och liknande som gör att man tappar så mycket tid som man behöver. Plugga som tusan, ligg i som fan och gör era uppgifter i tid. Det är bara okej att vara helt slut vid kvällen om man pluggat under dagen. Gör era uppgifter så fort ni får dom och skjut för guds skull inte fram dom. Jag önskar verkligen att någon hade kunnat bankat in informationen till mig innan jag började trean. Jag önskar att jag hade legat i av all min kraft första terminen för att kunna undvika den är paniken så nära studenten. Trots detta sitter jag i soffan, i min student 2010 tjocktröja (som ytterligare påminner mig) och har 19 sidor handskriven naturkunskap som kommer på provet i övermorgon. Jag har ingen kraft. Ingen vilja. Jag vill inte och jag orkar inte. Jag planerar en uppesittarkväll på torsdag. Jag, kaffe och naturkunskapen. Strunta i att sova. Det är ändå helg. Sitta och plugga tills allt sitter. Så jag kan gå till provsalen med gott samvete. Efter provet kan jag andras ut. Det är det värt.

Idag inhandlade jag en balkänning. Om två månader är jag iklädd balklänning, med håruppsättning och hela köret. Klänningen var inte vad jag hade tänkt mig, men mamma och kvinnan i affären ändrade mina åsiker helt och jag är supernöjd.

De kommande veckorna kommer jag gå till skolan och hålla mig hemma. Varje helg är jag hemma och skriver tills alla uppgifterna är klara. Helvete vilka tråkiga veckor men jag måste.

Jag har ägnat den senaste timmen åt att gå igenom alla mina fotomappar och mina gamla bilder. Jag har ny hårfärg varje månad. Jag har visst en speciell "pose" som finns med på ungefär 90% av alla bilder tagna på mig själv, av mig själv. Jag borde ha en privat mapp med lösenord. Bilder som absolut inte bör visas på allmänheten. Ni vet bilder tagna direkt på morgonen. Direkt innan man går och lägger sig. Håret är fettigt. Bilder när man är otroligt glad och ser ut som ett riktigt fån. Ni vet bilderna när man är tillbaka till fjortonårsåldern? Eller de bilder man tagit tillsammans med kompisarna som skulle kunna nomineras till årets fulaste bild.

jag gillar dom bilderna.

Har alltid tyckt att annonserna på Facebook har vart lite underliga.
Men kom igen, 15 kilo på en månad?

Självklart drömmer jag om sakerna i det tidigare inlägget. Jag befann mig i usa och satan i gatan vad härligt det var. Det underligaste var väl att jag befann mig i Hollywood och kunde åka 10 minuter med bilen för att komma till Kvicksund. Kändes så där. Nu sitter jag här i mina asfula flickflätor, har precis tuggat en smörgås och ska snart inviga den nya expressomaskinen som landade här i helgen. Idag ska jag skriva så tangenterna på datorn går sönder, tills jag inte längre kan tänka och jag ska gå och lägga mig med ett gott samvete om att jag iallafall gjort klart en uppgift.

Okej?
det återstår att se om jag lyckas.

Ibland blir jag så tveksam när det gäller usa. Kommer jag klara att åka iväg? Kommer jag klarar att åka hem sen när jag väl spendrat mitt år där? Kommer jag klara att åka själv? Att inte ha mina föräldrar i närheten. Kommer jag trivas? Skapa vänner? Hamna i rätt familj. Jag har pratat med Astrid och tveksamheten försvinner på en gång. Hon åkte till Mexico, där människorna knappt pratar engelska, nu sitter hon här med bara några få månader tills hon åker hem, med så många nya kompisar och ingen ånger över huvudtaget att hon åkte. Klart att jag ska åka. Vad har jag egentligen att förlora? Vill jag leva vidare och veta att jag inte gjort någonting speciellt i livet? Vill jag låta bli och åka och sedan ångra mig? Nej, jag måste iväg. Jag ska spendera ett år i en främmande familj. Jag ska fira jul med en främmande familj. Jag ska köra bil på amerikanska vägar. Jag ska plugga på ett community college. Jag ska träffa amerikanska ungdomar. Jag ska (förhoppningvis!) få amerikanska kompisar och en upplevelse som följer mig genom hela livet. Nu har jag min chans.

Ta den.

Efter två avsnitt av Vampire Diaries vill jag ännu en gång ha min egen vampyr. Det är så himla lätt att drömma sig bort och verkligen leva in i en serie man dras till. Bara glömma sitt eget liv för fyrtio minuter. Tänka på annat, vara någon annan. Jag har egentligen ingen skrivlust alls. Men jag ser folk som uppdaterar och uppdaterar och blir sugen på att skriva. Men så fort jag börjar, tröttnar jag. Jag började på naturkunskapen idag, jag tröttnade. Jag började på internationella ekonomin, jag tröttnade. Jag började på min personliga brev och jag tröttnade. Jag är dålig på att slå mig ner, inse min situation och bara göra det bästa utav den. Im a quitter. Samtidigt kan jag anpassa mig efter miljöer och känna mig trygg. Men om jag bestämt mig för att jag inte klarar någonting, gör jag ingenting för att ändra det. Det är min egen övertalningsförmåga gentemot mig själv som sätter skräck. Om jag vore en mer driven person hade jag inte suttit här, med ångesten och paniken någonstans i kroppen, med vetskapen om att jag har hur mycket som helst att göra. Ytterligare en faktor som jag hatar, att jag aldrig kan sätta igång med saker. Så här pass i mitt skrivande har jag nu igen tappat skrivlusten. Jag tappar orden, vet inte vad jag ska skriva och vill sluta. Jag ska inte sluta, utan försöka att fortsätta.

Min kropp blir aldrig riktigt bra. Visdomstanden och inflammationen i dess tandkött sprider sig till halsen och jag får ont igen. Jag behöver sova. Jag behöver sova tills kroppen mår bra igen. Jag behöver mer energi. Mera kraft. Hur i all världen ska jag hinna med allt? Hur ska jag hinna med närmare 10 uppsatser/uppgifter, projektarbete, teori och ansökan på drygt 3 månader? Om jag skriver klart en sak om dagen bör jag hinna. Då hinner jag klart. Men problemet är att jag inte sätter mig ner och skriver. Jag är den mest odrivna människan ni någonsin kan stöta på. Grattis. Jag är hemma imorgon. Jag ska utnyttja morgondagen för att 1. bli frisk och 2. plugga. Jag ska för en dag göra allt jag kan. Dricka kaffe. Stänga av elen i huset för att undvika att tvapparater och datorer sätts på. Jag ska på något sätt installera elstötar på sängen och kudden, så så fort jag vill lägga mig ner, får jag en stöt. Jag ska tänka positivt, jag kan så länge jag bara vill. För mitt eget bästa behöver jag ägna de kommande veckorna åt mig själv. Åt skolan.

Nu tappar jag lusten igen.
Jag tror jag avrundar här. För jag ska sova.
Jag ska fortsätta skriva av mig.
Någon annan dag.

Ett halvår sa Carin på informationsmötet. Ett halvår innan man planerar att åka bör ansökan vara inne. September månad. Det är 6 månader precis. Jag har inte skrivit personliga brevet. Inte gjort någon fotokollage. Inte fyllt i någon av mina referenser. Jag har minst 10 uppgifter/uppsatser kvar i skolan och jag nöter teori. Jag behöver mer tid. Jag behöver pausa, skriva klart och sen återgå. Jag måste hinna klart. Jag måste in med ansökan. Jag vill ju verkligen iväg.

Skit trött.
Har inget kul att säga.
Inga bilder.

Dålig uppdatering fick jag höra. Kan väll hålla med om det. Det är lov. Jag är kissnödig. Sitter och hoppa en aning. Orkar inte gå till badrummet. Att jag kissar ofta är också någonting jag får höra. Jag kissar lika mycket varje gång, oavsett om jag druckit mycket eller inte. Kissar. Man kanske inte säger kissar så här offentligt när folk ska läsa? Urinerar menar jag ju. Ber om ursäkt.

100 dagar imorgon (fast egentligen är det ju idag, men partajet är imorgon vilket gör att man blir helt vriden om när det egentligen är 100 dagar). Detta firas som sagt med party. Vi hamnar visst at jessicas innan och craschar pluto för att slå klackarna i taken. Nej fan vad kissnödig jag är. Det är ett par meter för långt till badrummet för att jag ska kunna lyfta på mig och gå. Jag har blåa naglar föresten, för den som vill lägga det på minnet. Jag brände också över 600 spänn på HM, vilket gav mig dagens hjärtattack. Sen lämnade jag tillbaka nästan hälften av summan. Även jag kan. Väskan för 31,50 satt fint den.

Nej, kissnödigheten/uriniheten (?) tar sakta men säkert över och jag behöver allvarligt talat resa mig upp.
jag har skrynkliga händer. ålderstecken.

Who says I can't get stoned?
Turn off the lights and the telephone
Me and my house alone
Who says I can't get stoned?

Kändes sådär att bli väckt innan halv 8 en dag då man har lov. Nu ångrar jag dock inte att jag gick upp, även fast jag somnade efter två inatt. Jag är piggare idag än vad jag var igår, trots att jag sov många timmar mindre inatt. Vi skulle till doktorn men helt otroligt har jag inte ett dugg ont idag. Inte än iallafall. Just nu ser det ljust ut på den fronten.

Jag försöker plugga men attans så svårt det är att koncentrera sig när tvn står på. Av någon anledning kan jag inte stänga av den utan försöker övertala mig om att jag kan plugga med teven på. Vilket jag ganska tydligt inte kan. Jag menar, hur bra är 'våra bästa år' egentligen?

Idag ska jag äta lunch.

Jag DÖR!
Nog med att jag brukar bli sjuk på loven, men inte fan ska jag behöva dra till mig hur mycket som helst. Just nu tror jag starkt att jag lider av inflammationer i mina bihålor. Jag är varm som tusan och gissar på att jag har minst 160 graders feber. 100 dagars är på torsdag och jag vägrar att vara sjuk. Jag får hålla ut och vänta med att påbörja någon pencillin kur tills efter torsdag. Näsan rinner som aldrig förr och områdena kring ögon och näsa bara skriker av smärta. Ytterligare en dag som gick åt skogen när det gäller pluggandet. Jag kan inte läsa utan att få extrem huvudvärk och har därför svårt att plugga. Sant. Ikväll ska jag spendera timmarna framför mtv's program 'the x-effect'. Ett så sjukt patetiskt program att jag inte kan göra annat än att skratta, men som vanligt har jag en tendens till att fastna för det mest värdelösa program som finns.

Jag lever på alvedon och nässpray.
Den som har en superkur mot just
bihåleinflammation (som inte innehåller
pencillin) får gärna höra av sig.

är jag på sjuk på torsdag blir jag arg på riktigt.

update
fan vad värdelöst att mtv.com inte kan visa videos för att jag inte bor i usa.
vad ska jag nu göra?