Dog och sedan återuppstod. Igår dog jag. Inombords. Jag förlorade allt jag hade. Jag spenderade gårdagen i tårar. I panik. I sorg. Vad nu då tänker ni. Jag förlorade min tryggaste vän. Den som alltid annars har funnit där för mig. Som gjort mig sällskap så många långa, tråkiga och ensamma nätter. Jag pratar självklart om min dator. Den jag inte, förrän nu, har uppskattat så mycket som jag borde. Igår somnade han in. Eller iallafall hans hårddisk. Hårddisken med alla mina 200 ofärdiga uppgifter. Skoluppsatser. Skrivna dokument till USA. Allt. Han ville inte samarbeta vilket ledde till ett nervöst breakdown för mig. Lika nervös blev mamma som spenderade hela gårkvällen ihop om att han skulle starta. Jag tänkte, skaplig tajming att alla mina skoluppsatser försvinner tre veckor innan jag tar studenten. Jag som tror lite smått på ödet började fundera på om det verkligen var meningen att jag skulle gå ut gymnasiet. Hur jag skulle hinna skriva om alla arbeten på en vecka förblev oklart. Jag somnade i panik och vaknade i panik. Dock var den sistnämnda paniken positiv då mamma, som förmodligen hade en puls på 500 skrek att datorn hade vaknat till liv. Jag visste väll att han inte skulle svika mig. Han ville bara vila lite. Det kanske är hans sätt att be mig vara lite mer rätt om han? Att inte låta han bli överhettad. Att inte slå på han när han inte vill som jag vill. Jag ska ta hand om dig, jag lovar.

Nu är jag nästan 100 % hel igen.
Tre meningar, 5 ord och två smilisar gladare.